tag:blogger.com,1999:blog-19714325816020446292024-03-13T21:33:09.402+02:00Eludie - nu är vi äntligen tre!En blogg om resan från en eländig barnlöshet till livet som mamma.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.comBlogger505125tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-87287209107434644892014-03-21T16:46:00.000+02:002014-03-21T16:46:09.957+02:00Som svar på Nylsas frågaSå är svaret - åtminstone för en tid framöver - ja!<br />
<br />
Håller nämligen på att spricka i limningarna över ett ärende som jag och vi inte avslöjat för annat än några i familjen än så länge.<br />
<br />
Vi kommer - förutsatt att det inte händer något jätteknäppt under de närmaste dagarna - att åka och hämta lillsyskon inom ett par månader!<br />
<br />
!!!<br />
<br />
Måste bara lätta på glädjen lite, och det här är den plats där det är tryggast att göra det. Tillsammans med er, er som (mot förmodan, såhär några år senare förväntar jag mig inte att det är många som läser) också förra gången var de som fick höra de glada (och de ledsna) nyheterna först av alla.<br />
<br />
Tvåbarnsmor, vettni. Måste nypa mig själv lite och återkomma.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-33658546412077522102014-03-05T11:32:00.000+02:002014-03-05T11:32:01.261+02:00Så här tre och ett halvt år senareÄr detta ett laboratorietest eller vad kunde det kanske handla om?<br />
<br />Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-91216029869533462642010-07-12T13:51:00.003+03:002010-07-12T13:55:50.029+03:00Det finns en blogg.Det finns en blogg, en blogg som inte alls är jag på samma sätt som Eludie-bloggen, men, som skrivs av mig. Av mig, sådär med namn och adress. Som de flesta känner mig.<br /><br />Är du intresserad av att läsa?<br /><br />Skicka ett mail på adressen <a href="mailto:eludie@gmail.com">eludie@gmail.com</a>.<br /><br />Och, jag kommer att fortsätta vara Eludie. Eludie lär återkomma då det är svalare ute.<br /><br />Hur svårt är det inte att vara 10 månader gammal i denna hetta? Hur svårt är det inte att vara litens mamma i en hetta som denna? Hur gör man egentligen? Liten får inte vistas i sol, liten förgås av att sitta eller sova i vagn - det är svårt att lura in utetid i denna sommar. Men, jag klagar inte.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-61884011626620863942010-06-10T14:53:00.001+03:002010-06-10T14:53:30.726+03:00På tal om tennis.Det fixade sig med mitt grönsaksland.<br /><br />Tror jag i alla fall.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-84767373255095930072010-06-09T16:11:00.001+03:002010-06-09T16:16:23.170+03:00Applåder.Finaste Camilla, jag kommer nog inte att sluta blogga. Och skulle jag få för mig att börja blogga under annan identitet, ja, då lovar jag berätta det här! Orsakerna till att jag ens funderar på att blogga också under eget namn, det är de samma som du nämner - nu, då jag får vara hemma, så är det en hel del människor jag inte träffar så ofta, eller över huvudtaget, det skulle vara ett lätt sätt att hålla dehär människorna up-to-date. All familj, både min och min mans, bor på andra orter och en blogg kunde fungera också i förhållande till släkten.<br /><br />Men, vi får se.<br /><br />Barnet, det högt älskade lilla barnet, det är absolut dags att uppdatera er kring honom också!<br /><br />Följande stora steg har tagits;<br /><br />- antalet tänder är fem.<br />- han har övergått från tre dagssömner till två.<br />- han vaknar högst två gånger per natt.<br />- han har lärt sig applådera.<br /><br />Mest applåderar han i sängen, just innan han skall somna.<br /><br />På tal om steg, så har inga sådana ännu tagits. Kryper gör han egentligen inte heller. Han krälar. Tänk krypskytt. En snabb krypskytt.<br /><br />Älskade unge.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-34686929001072529822010-06-04T09:44:00.004+03:002010-06-04T09:53:11.763+03:00Att blogga öppet.Jag fick ett förslag av en av mina vänner igår - jag vet inte om hon läser den här bloggen eller ej, som jag tidigare sagt vill jag inte ens veta om någon jag känner läser eller ej - min vän tycker att jag skall börja blogga.<br /><br />"Börja mammablogga!" tyckte min vän. "Om du mammabloggar, då lovar jag att jag läser, bara för att det är du som skriver" fortsatte hon.<br /><br />Med ett leende tillade hon att det är av yttersta vikt att jag bloggar under mitt riktiga namn, annars kommer ingen att hitta bloggen tillade hon.<br /><br />Jag mammabloggar ju redan nu? Är det här en mammablogg, det har jag inte ens reflekterat över.<br /><br />Jag sitter och suger på karamellen, det finns något som lockar i vännens förslag, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Å andra sidan tror jag inte att jag vill dubbelblogga - är lite osäker här - men, det jag är säker på, det är att jag inte vill sluta blogga som Eludie.<br /><br />Äh, det här är ett inlägg som väl beskriver hur synapser ser ut i mitt huvud.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-9454532874153531332010-06-02T11:18:00.003+03:002010-06-02T15:42:14.836+03:00Arga bloggen.Här på vårt bostadsområde erbjuds möjligheten att hyra lite land, tänk kolonilott, för odling av grönsaker och sånt för eget bruk. Jag har dreglat efter ett eget litet grönsaksland i flere år, och i år erbjöds vi möjligheten att få en egen lott.<br /><br /><br />Hur det nu kom sig, så tog vi ingen lott. Ivrigt påhejad av min man och hans föräldrar, lät jag mig pratas in i ett "vi gör ett stort grönsaksland på vårt sommarställe" - det har förekommit löst prat om det i och med att mina svärföräldrar nu är pensionerade och i och med att vi, då liten flyttat in hos oss, kommer att tillbringa stora delar av sommaren just på sommarstället.<br /><br />Nåväl, jag avböjde kolonilotten och senaste veckoslut planerade vi grönsakslandet, jag, min man och hans svärföräldrar. Potatis, ja den hör till, mina svärföräldrar har alltid satt några rader med potatis, vi igen, vi äter knappt någon potatis över huvudtaget. Så, dealen var, ett halvt land potatis och resten av landet skulle innehålla lök, rödbeta, morot, spenat, sallad och det och sånt. Dealen var också att vi sköter landet, då jag nu prompt vill odla så mycket av våra grönsaker som möjligt på egen hand.<br /><br />Ja, en enkel förklaring här, som en parentes, det är förstås mina svärföräldrars sommarställe, om någon äga rätt till tillgång i vår familj, så är det förstås min man.<br /><br />Nåväl, med salighet i blick har jag sett fram emot att få sätta fingrarna i jorden. Jag har stått ut med att alla grannar påtar i jorden, för det skulle jag ju också snart göra, i vårt stora, fina grönsaksland.<br /><br />Tji fick jag så det smäller om det.<br /><br />Svärmor ringde i går. Det blir inget grönsaksland. Svärfar har satt potatis i hela jäkla landet.<br /><br />Fan också.<br /><br />Okej, det är ett grönsaksland. Det finns grönsaker att köpa i butiken. Det är inte hela världen. Svärmor sade, över telefon, att hon sagt till sin man, att han får lyfta bort en del av potatisen. Så att grönsakerna skall få plats. Ett absolut nej, det var vad hon fick som svar.<br /><br />Men, jag är ändå besviken. För att jag nu inte får odla, som jag hade önskat. För att möjligheten att få land här hos oss inte finns längre. För att min svärfar bara sket i det hela, trots att han var med om att planera plantagen.<br /><br />Det finns något riktigt svartfult i mig. Som tänker försöka få ett grönsaksland till stånd här hemma. Som faktiskt inte tänker åka till sommarstället, för att det land jag har att sköta, det finns här hemma. Equals inget barnbarn på sommarferie, sett med mina svärföräldrars ögon.<br /><br />Så fina tankar och planer har jag.<br /><br />Att det gågna veckoslutet på sommarstället inte var en fågelsång, det är en helt annan historia. Jag kan bara lakoniskt konstatera att min svärfar är oerhört avundsjuk på mitt och litens förhållande.<br /><br />Jag tror, cuckoo (?), att svärfar faktiskt gjorde den här potatiskuppen för att hämnas.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-6715220730400285582010-05-17T09:53:00.005+03:002010-05-19T14:37:41.397+03:00Inlägg nummer 500.Jag råkade kasta ett getöga upp i hörnet och ser att det här är inlägg nummer 500. Dags att fira med andra ord?<br /><br /><br />Jag började blogga i februari, året skrevs 2008.<br /><br />Jag måste börja blogga för att få utlopp för alla tankar, alla svarta tankar, som jag bar på efter vår första misslyckade IVF. Efter det har jag bloggat om ännu en misslyckad IVF samt två jättelyckade IVF-omgångar. Eller de två sista var ju om möjligt ännu mer misslyckade än de två första, jag blev ju gravid två gånger om och graviditeterna slutade alltid på sjukhus, i operationssalen och den sista graviditeten höll i sig i ganska exakt nio månader - utan röken av en bebis.<br /><br />Jag har haft all, eller delar av min ångest över vårt äktenskap i den här bloggen. Jag har ondgjort mig över min far i den här bloggen. Jag har varit osäker på att min far är min far i den här bloggen. Jag säger sakta farväl till mina farföräldrar i den här bloggen och mina katter dog i den här bloggen. Jag har ondgjort mig över en del av de icke-förstående barninnehavande och jag har högt skattat de vänner jag fått via den här bloggen.<br /><br />Det ryms väldigt mycket liv i femhundra inlägg.<br /><br />Det ryms ett barn i en blogg på femhundra inlägg. Det bästa sättet jag kan tänka mig att fira de skriverier jag åstadkommit, det är genom att äntligen kunna skriva att det kan finnas en lycklig upplösning, det finns fina avslutningar för också totala rishögar som jag. Det kan bli bra!<br /><br />På mina femhundra inlägg har jag fått vandra från klistertung, nattsvart sorg till en vår som denna. En vår jag får dela med den underbaraste krabaten, måhända lite ilsken nu då två tänder i övre gommen tittar ut, på snart nio månader. Och en man, som jag fortfarande, efter alla dalar, skrevor, raviner, djup, fortfarande är gift med. Som är rätt underbar han också, också honom får jag dela denna vår med.<br /><br />Tänk det.<br /><br />Att det inte bara finns hopp. Utan att man också kan vinna någon gång.<br /><br />Salighet.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-14879131502796560932010-05-14T12:34:00.002+03:002010-05-14T12:42:26.529+03:00Bråda tider.Vi har levt bråda tider.<br /><br />Mina svärföräldrar har varit på besök, tillsammans gick vi alla på musiklekskolans vårfest. Liten & jag och hela hans grupp uppträdde. Jag kan lugnt konstatera att barnen, bebisarna i det här fallet, gjorde succé. Vem kan nu motstå en rad med mer eller mindre stirriga bebisar som undrar vad fasiken deras föräldrar håller på med?<br /><br />Vi har också haft besök av en del av litens biologiska familj, det var andra gången de var här, och också det här besöket gick bra.<br /><br />Vår socialarbetare har också varit på träff med oss. Hon hade inget att anmärka på, tvärtom tyckte hon att allt ser bra ut.<br /><br />Hon, socialarbetaren, lät också en mindre bomb implodera. Hon tycker att vi kunde ta de första steg som krävs för adoption. Nu.<br /><br />Det är klart att vi tänkt tanken, det är klart det. Men, vi hade tänkt vänta ett tag. Mest med tanke på den biologiska släkten, vi vill ju inte verka totalt jättepåstridiga.<br /><br />Men, det är klart att det känns bra att vår socialarbetare tog upp saken och föreslog följande steg.<br /><br />Nu, nu skall liten läggas för dagssömn.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-2085216823226844812010-05-09T09:06:00.000+03:002010-05-09T09:07:16.864+03:00Hjärta.Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta.<br /><br />Hjärta.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-86536979229351385662010-05-08T13:59:00.002+03:002010-05-08T14:03:48.669+03:00God jul!Jag har inlett morsdagsfirandet med att beta av några julklappar som fortfarande legat på hyllan.<br /><br />Jag inledde denhär lördagen med en 1,5 h aromatiski spa-behandling, ansiktsbehandling ingick. Allt tack vare jultomten, och det faktum att jag tydligen var snäll i fjol (?). Jag lade till lite pengar och fick ett par ögonbryn och -fransar på köpet.<br /><br />Det kändes verkligen underbart skönt att vakna på detta sätt!<br /><br />Den julklapp som ännu är oanvänd är en indisk huvudmassage på 60 minuter. Jag sparar den till något tillfälle då törnekransen klämmer extra hårt.<br /><br />Och allt det här före firandet ens är inlett!<br /><br />Jag hoppas alla har en fin söndag i morgon, en extra tanke går till alla som inte är mammor ännu - men, som kommer att vara det en dag. Puss på er!<br /><br />Puss på er mammor också!Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-56440863455082527122010-05-07T13:43:00.002+03:002010-05-07T13:46:23.120+03:00Bra reklam?På grund av rätt obviösa skäl ammas inte liten (hur sic skulle inte DET vara?) - han har alltid gått och går på ersättning.<br /><br />Det är skönt, främst gläder jag mig över att jag inte behöver delta i amningsdebatter - jag har förstått att de är aningen hetska...<br /><br />Men, jag undrar hur pass väl reklamen på själva ersättningstetran fungerar? Ersättningsburken pryds av den sakliga textraden "Den bästa födan för ditt barn är modersmjölk".<br /><br />Jojo. Jag hoppas att det är många med mig som inte drabbas av dåligt samvete då de läser den fina kommentaren.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-92047723258736399442010-05-06T12:46:00.002+03:002010-05-06T12:50:09.181+03:00Mors Dag.Det pratas lite löst om kommande söndag hemma hos oss. Små funderingar kring gåvor, kaffe på sängen och gå ut och äta.<br /><br />Det firas Mors Dag på söndag.<br /><br />Jag är kluven, så kluven. Det finns så många dagar som fortfarande är förknippade med någon annan. Mors Dag är den första i turen.<br /><br />Det är klart att det finns all orsak i världen att fira! Jösses, jag är mamma! Men, ändå. Det känns kluvet.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-35301872441941428602010-05-05T17:14:00.003+03:002010-05-06T16:21:09.544+03:00Tygblöjor.Ja, mallig som jag är, i och med ett första riktigt paket tygblöjor på posten, så kryllar huvudet av frågor. Frågor som gäller, just det, tygblöjor.<br /><br />Hur många tygblöjor / barn skall man egentligen ha? För att maximera ett gott blöjflow, jag inser ju att man kan ha hur många som helst... Använder ni tygblöja alla gånger, eller ingår engångsblöja i sortimentet? Om ni kör bägge - när använder ni engångsblöja?<br /><br />Och, med risk för spam, vilka märken är bäst? Alternativet att sy själv, det existerar tyvärr inte i denna familj.<br /><br />Jag är tacksam för svar!<br /><br />Så, nu har jag skrivit ett helt inlägg om blöjor. Ber om ursäkt för detta.<br /><br />***<br /><br />Tillägg, en dag senare.<br /><br />Nu fick jag vårt paket med blöjor på posten. FuzzyBunz (tror jag de heter) i all världens färger. På paketet står det att ett barn omsätter 12-18 blöjor (per dygn? How much can they pee?) och till det skall man räkna extra inlägg för nätter, resor och andra tillfällen. Okej, jag har en halv uppsättning. Liten får gå på toa de gånger blöjorna tryter.<br /><br />Jag är verkligen ett blöjblåbär.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-4291574456372893072010-05-05T12:17:00.002+03:002010-05-05T12:46:25.710+03:00Intentioner, en fortsättning.Jag fyllde faktiskt i några luckor i boken igår. Raderna blev inte speciellt många, men jag skyller på att en del av spörsmålen faktiskt skall besvaras först då liten är lite äldre.<br /><br />Nåväl, de övriga höga tankarna jag hade om mig själv som mamma, innan jag blev det. Jag hade alltså alltid sett framför mig att jag blott skulle använda tygblöjor - ja, inte jag, men barnet - och att barnet skulle växa upp på mat jag själv tillrett. Naturligtvis användande mig enbart av de mest ekologiska och vegetariska ingredienserna.<br /><br />Pyttsan. Pyttsan bara säger jag.<br /><br />Mången skulle säkert vrida sig i själsliga smärtor om de kom och tittade hur vi egentligen lever. Här äts det minsann butikslagad burkmat - kall! - och engångsblöjor finns det minsann undangömda här och där!<br /><br />Hurra för mig och mitt ekologiska fotavtryck.<br /><br />Nej, men, låt mig förklara. Liten är alltså uppvuxen på burkmat och engångsblöjor. Och jo, du läste rätt; då han flyttade hem till oss var han ovan med att äta varm mat. Så, rätt länge har jag "låtit bli att göra alldeles för stora och många förändringar" - för länge.<br /><br />Jag har ju kokat mat åt honom, några gånger, frusit matportioner som vilken supermamma som helst. Men, det där med att liten främst skulle äta hemmamat, det är tyvärr bara bull än så länge. Så, nu är potatis, sötpotatis och morot och ärter införskaffade. Bot och bättring.<br /><br />Vi har en uppsättning tygblöjor också - ni märker att jag försöker, eller hur? - men, man kommer inte långt med en uppsättning, så det blir engångsblöjor mellan tygblöjorna. Och det måste erkännas, det skär i min själ då jag lägger engångsblöjor i skräpkorgen. Verkligen. Så, ytterligare bot och bättring är på kommande per post - tygblöjor i storpack är inköpta. Eller, bot och bättring blir det förstås först då vi börjar använda dem.<br /><br />Vad då vi? Jag använder inte blöja, det är liten som skall använda dem. With a little help from his friends.<br /><br />En sak har jag dock överraskat mig själv med; liten sover i egen säng. Alltid. Han somnar i egen säng och sover hela natten i egen säng. Det kan hända att han i misstag somnat i vår säng någon morgon då jag egentligen bara tänkt ta honom i vår säng för ett kort morgongos - men, det har alltså varit misstag.<br /><br />Så, ungefär såhär fungerar basics hos oss just nu. Med vissa förbehåll för efterlängtade förändringar.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-89783576450309834402010-05-04T14:17:00.002+03:002010-05-04T14:25:19.010+03:00Jag och mina goda intentioner.Jag är inte alls en sådan mamma som jag trodde att jag skulle vara.<br /><br />Ett exempel; dagarna efter att liten hade flyttat hem till oss, fick han en av de otaliga gåvor han fått. En bok som heter något i stil med "Mina första år".<br /><br />Jag har alltid haft för mig, under de tider jag längtat mig sjuk efter ett barn, att jag nitiskt kommer att anteckna mitt barns utveckling. Allt från första leendet till studenten. Boken liten fick i gåva öppnade ju för en manuell uppdateringsmöjlighet.<br /><br />Tror ni att jag fyllt i boken? Tror ni det?<br /><br />Inte ett ord.<br /><br />Det här är bara ett exempel, jag kan återkomma under rubrikerna "Mitt barn äter blott mat mamma kokat" och "I det här hushållet använder vi bara tygblöjor".<br /><br />Tillbaka till boken, det skall erkännas att jag, då jag första gången tog tag i den för att fylla i våra bravader, snubblade rätt tidigt. I rutan där man fyller i namnet på föräldrarna. Nu har jag bestämt mig för att skippa just den rutan och hoppa vidare till mer självklara saker att fylla i.<br /><br />Och jo, jag skrev tidigare om litens yrkesval. Jag gör mitt bästa för att inte låta honom utöva sitt yrke ännu. Det vill säga lyfter honom från kablarna de gånger jag hinner. Nu har ytterligare ett yrke visat sig intressant, liten vill också bli trädgårdsmästare. Jag gör mitt bästa för att förhindra ett alltför stort inmundigande av jord och sånt...<br /><br />Nu, boken.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-35769629423312306902010-05-03T15:27:00.002+03:002010-05-03T15:34:34.873+03:00Det ena och det andra.Vi har firat valborg. Vi höll oss inom vårt område och firade med några familjer (!) i brunschens och eftermiddagsgrillandets tecken.<br /><br />Utropstecknet efter "familjer" - ja, jag kan inte upphöra förvåna mig över att vi faktiskt sugits in i "familjegemenskapen". Vips, så umgås vi med andra familjer (!) med små barn (!). Det är brunsch med tilltugg också för små, och det jag måste låna är en burk mat för åttamånaders bebis (!). Kvällens grillande ute i parken, det avslutas tidigt för min del, för jag går hem och nattar liten (!).<br /><br />Otroligt.<br /><br />Åtta månder. Så gammal är liten nu. Och det händer nya saker varje dag! Vi var på rådgivning, BVC, senaste vecka, med läkarkontroll och allt - och just under besöket hos läkaren bestämmer sig liten för att han visst kan kräla framåt också, hittills har han blott åkt bakåt. Jag skyller på linoleummattan hos läkaren... Men, visst tar han sig framåt här hemma också, det då jag låter honom sparka på utan strumpor.<br /><br />Andra favoriter (som faktiskt inte enbart är underbara) just nu, det är att kvida som en griskultning, vilket han gör då han inte får sin vilja fram och att grymta som en lite större gris, vilket också är ett protestläte.<br /><br />Jag älskar honom så.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-24494688786323394642010-04-30T15:23:00.001+03:002010-04-30T15:24:33.359+03:00Framtida yrkesval...Nu är det klart. Liten kommer att bli elektriker då han blir stor.<br /><br />Han suger på varje kabel han kommer åt.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-61065946550504834172010-04-28T14:11:00.001+03:002010-04-28T14:15:05.785+03:00Säg inte nej?Jo, säg nej!<br /><br />Jag är så stursk idag. Jag fortsätter vara bångstyrig i förhållande till min far. Jag har inte meddelat honom något om hans fars tillstånd eller placeringsort.<br /><br />Dessutom har jag backat på ett övernattningsbesök som var på kommande under valborgsmässoafton.<br /><br />Hurra för mig. Och för den där extra lilla ryggkotan jag tydligen finner då den behövs som mest.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-72443080588662957322010-04-27T08:37:00.003+03:002010-04-27T09:11:10.849+03:00Låt fan ta dig.Det hände sig den dagen då jag var in till stan för att hämta min älskade syster.<br /><br />Telefonen ringer. Det är min far.<br /><br />Far ringer i det ärende jag alltid fasar. Det har hänt någondera farföräldern något. Det här var det samtalet.<br /><br />Men, sättet på vilket min far framför ärendet om sin egen far är inte helt klockrent. Inte om man frågar mig i alla fall.<br /><br />Ungefär såhär lät den redogörelse jag fick av min far; <em>"Ja, farfar har hamnat på sjukhus. Jag vet inte vilket. Jag har bara andrahandsinformation, jag fick samtalet av farmors systers dotter. Farfar har fallit och slagit sig, för fyra, fem dagar sedan och är väldigt illa däran. Farfar hade legat ensam länge, innan hemhjälpen hittade honom. Jag vet inte var han ligger, det förblev oklart för mig. Ja, det skulle vara hyggligt om du kunde ringa runt till sjukhusen och då du hittat farfar, kunde du inte köra iväg och kolla hur det är med honom? Ja, och ring mig och berätta hur det är med honom."</em><br /><em></em><br />Där sitter jag, som gladast innan jag svarat i telefon, i bilen tillsammans med min syster. Och platt som en pannkaka faller jag. Inte farfar, inte nu. Just då vi planerat att åka till farfar, med liten, för att sammanlänka generationerna.<br /><br />Först hemma kommer ilskan. Satans mähä till karl, min far. Jag har skrivit det tidigare och skriver det också nu; det är tammetusan min fars far det gäller. Jag är inte något av en springflicka som skall fixa och dona på så sätt att min far sedan kan glida in och med äckelsentimental darr på rösten säga; Far, hur är det med dig.<br /><br />Orsaken till att ilskan är etter värre än vad den tidigare hade varit, är den att jag faktiskt försökt lägga manken till i förhållande till min far. Det är ju ändå en tillstymmelse till litens morfar jag försökt upprätthålla ett förhållande till. Fan också. Samma besvikelse, gång efter gång. Och jag bannar mig själv, för att jag alltid tror och hoppas att min far också skulle jobba lite för att hålla igång det här onödiga eländet till relation vi ändå borde ha.<br /><br />Väl hemma satt jag igång detektivarbetet för att finna min farfar. Jag ringde runt till de sjukhus som kunde komma ifråga, och hittade farfar på sjukhus nummer tre. Det visade sig att farfar inte fallit, han hade svimmat, till all lycka råkade hemhjälpen vara på besök just då det inträffade. Enligt den syster jag pratade med, var farfar fortfarande svag, men på bättringsvägen.<br /><br />Min systers besök blev lite avsnoppat, i söndags åkte jag och resten av lilla familjen till staden där farfar ligger inlagd.<br /><br />Käraste, finaste farfar. Så mycket äldre och mindre han kan se ut i en sjukhussäng. Käraste, finaste farfar, han blev så glad då han vaknade och såg oss att han började applådera. Käraste, finaste farfar, förkylning och trötthet i hjärnan har lett till att han lever i två parallella världar. Å ena sidan är han precis så pigg och klartänkt som en man på snart nittio år kan vara, å andra sidan ser han, och pratar om, personer jag inte känner till.<br /><br />Så, vi fick sammankoppla generationerna, farfar fick träffa liten och liten fick träffa farfar. Bägge skalliga light, med stora öron och som farfar sade, bägge med blöja i byxan. Det var fina dagar, fina stunder och jag är så glad att jag och vi, min familj, gör det här.<br /><br />Nu är vi hemma igen, 50 mil senare, ett par hotellnätter trötta och en nött liten som njuter av att vara hemma igen.<br /><br />Och mitt raseri bubblar. För, trots att jag älskar min farfar, trots att vi ändå skulle åkt och hälsat på honom, så kan jag inte annat än vara rasande på min far.<br /><br />Det är min fars far det gäller. Jag blir så innerligt arg på att min far har mage att bara ringa upp mig - utan någon som helst riktig information om min farfar - för att lassa över allt ansvar på mig. För att jag skall ta reda på, reda ut och fixa. För att sedan ringa upp min far, så att han skall få sig allt, väl förberett och serverat på en silverbricka. Förlåt mig alla mina svordomar och andra synder, men min far kunde väl - för i helvete - själv ringa runt till sjukhusen, höra sig för och sedan ringa upp mig? Det skulle ha varit ett betydligt mindre uppjagande samtal, sett med mina ögon.<br /><br />Men nej. Där sitter det där mähät och gör det han alltid har gjort. Lassar över allt på mig. I väntan på arvet är det tydligen inte arvtagaren som skall göra sig värd pengarna. Jävla mähä.<br /><br />Fan kan likväl ta mig. Jag är en ond människa, på mitt eget lilla sätt. Här sitter jag med horn i pannan och njuter av att jag inte förlöst min far ännu. Min lilla hämnd är den att jag inte ringt min far än. Han vet inte var hans far finns. Han vet inte hur hans far mår. Men, det vet jag. För jag bar en del av mitt ansvar.<br /><br />Det är inte lätt att vara människa.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-20543886492592993752010-04-22T10:14:00.003+03:002010-04-22T10:21:28.340+03:00Äventyret updateÄventyret gick väldigt bra! Vi klarade oss in till stan och tillbaka! Under vår vistelse i centrum fick vi träffa en herreman på fem veckor - otroligt så liten man kan vara!<br /><br />Vår liten är redan rätt stor. Och, jag vill bara skriva det, som en påminnelse för mig själv; jag är väldigt glad över att han var lite bebis ännu då vi fick honom. Just innan liten blev ett halvt år gammal, så var han betydligt mera bebis än liten pojke som han är nu. Jag är glad att jag fick uppleva en liten stund av bebisstadiet, det lite hjälplösa, väna. Jag tror att jag hade saknat det om liten pang på bara hade kört in på moppe i våra liv.<br /><br />Men nu, han är i en så otroligt rolig och händelserik ålder just nu! Det händer saker med otrolig hastighet! Varje dag upptäcker han - och vi - en ny rörelse, ett nytt ljud, en ny plats att rulla till. Ja, han rullar. Krypandet är eventuellt på kommande, om han inte skippar det skedet helt. Sitter gör han kanske innan vi skall till rådgivningen nästa vecka. Kanske. Och gör han inte det, så må det kvitta!<br /><br />Idag öppnar härbärget igen, det är underbara syster som kommer på besök, så den här gången är det enbart roligt!Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-35421786668702067872010-04-19T12:04:00.002+03:002010-04-19T12:07:19.950+03:00Äventyr.Äventyret jag beskriver i det förra inlägget, det handlar om en man, en lök och en kniv. Jag vet inte om det var mannen som var ivrig, löken som var hal eller kniven som var för vass. Men, denna trio drabbade samman och mannen förlorade slaget.<br /><br />Nu har han inlindad tumme - som skall tas om hand varje kväll - och allt är bra.<br /><br />Ett annat äventyr står för dörren. I morgon skall liten och jag ta bussen in till stan! Milda makter, det är spännande! Och den som undrar om vi faktiskt ugglat här ute på landet i hela två månader, svaret är ja. Det jag ännu måste lära mig idag, det är hur man viker ihop vår vagn...Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-83244271013759955322010-04-18T16:58:00.002+03:002010-04-18T17:02:58.131+03:00Note to self:Följande anteckningar för att aldrig glömmas bort:<br /><br />- Alltid, alltid ha bilen tankad. Inte tänka att vi hinner tanka följande gång vi åker ut.<br />- Alltid, alltid ha dejourerande sjukhusets nummer i mobilen. <em>Det har jag i och för sig, men det är lätt att glömma bort då numret behövs.</em><br />- Ha sjukhusets adress inprogrammerat i navigatorn. <em>Det har vi också, men det kunde jag ju inte veta.</em><br />- Bulla upp med allt du kan tänka dig kunna behöva i apotekslådan. <em>Done, med den är tömd efter kvällens begivenheter...</em><br /><em></em><br />Ja, och som socker på bottnet, det tycks inte se bättre ut än att det är jag som skall skära upp, hacka och i övrigt handskas med knivarna här hemma.<br /><br />Sen kan jag glädja mig över att jag är en ytterst rationell och lugn människa då blodbad inträffar.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-34750753089216711082010-04-16T14:05:00.002+03:002010-04-16T14:13:35.203+03:00Tillbaka till verkligheten.Annika skriver en kommentar:<br /><br /><em>"...är det någon som tänkt på att denna mamma kanske har en förlossningspsykos? han kanske är sjuk? Hon behöver kanske hjälp och inte folk som tycker hon är hemsk och en dålig mamma?"</em><br /><br />Det är självklart att jag inte kan veta, jag kan inte vara säker, men jag har fått för mig att mamman mest tycker att det är tråkigt med barn. Ungen (ja, mamman kallar barnet ungen, eller miss queen of fucking everything, eller den där som gör flis av mina nerver) är inte annat än jobbig och kräver uppmärksamhet. Enligt mamman.<br /><br />Enligt mamman som nog orkar göra allt det där andra roliga, som att gå på mammaträffar, gå på bloggträffar, gå på fester, hänga på bar. Ja, alla roliga saker är roliga. Men, att vara med ungen, det är pest.<br /><br />Fortfarande, jag tror inte att det är allvarligare än så. Jag bara hänger upp mig på att hon skriver så elakt om sitt barn. Tonen är - då det gäller barnet - enbart elak. Som Tingeling skriver, jag har aldrig sett ett snällt ord om ungen.<br /><br />Men, jag skall återgå till att skriva om mitt eget liv i min egen blogg. Annars kan det ju se ut som om jag inget liv hade.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1971432581602044629.post-26368676745489932232010-04-16T08:20:00.002+03:002010-04-16T08:30:41.560+03:00En avstickare.Som tidigare nämnt, vi har haft en del övernattande gäster de senaste veckorna.<br /><br />Jag tänkte skriva en check-list för mig själv, en liten kom-ihåg för eventuella besök hos vänner och bekanta:<br /><br />Före:<br /><br />- jag skall alltid kolla om det passar att jag kommer på besök.<br />- jag skall alltid kolla hur värdparets bokningar ser ut i omgivningarna av mitt planerade besök.<br />- jag skall ange ett exakt antal nätter jag önskar övernatta.<br />- jag skall kolla om det är något jag kan ta med mig.<br />- jag skall använda min hjärna för att tänka ut något värden / värdarna kunde ha nytta av.<br /><br />Under:<br /><br />- jag skall chilla lite och se hur vardagen ser ut att fungera hos värdarna.<br />- jag skall självmant se ogjort jobb och ta tag i det.<br />- jag skall med någon form av regelbundenhet kolla om det är något jag kan göra.<br />- jag skall inte sitta vid min dator 100% av tiden.<br />- jag skall bädda ut och in sängen själv.<br />- jag skall städa bort de längsta hårstråna ur duschen.<br />- jag skall torka bort tandkrämsklumparna från spegeln - åtminstone de jag själv skapat.<br />- jag skall vara så tyst som krävs då ett eventuellt barn skall somna.<br />- jag skall kolla om det är okej att jag tar upp ett eventuellt barn och gör vad jag vill med det.<br /><br />Efter:<br /><br />- jag skall tacka.<br />- jag skall inte meddela att jag kommer tillbaka om en och en halv vecka.<br /><br />***<br /><br />Det är en paus på en vecka i härbärget. Inte en sekund för tidigt.Eludiehttp://www.blogger.com/profile/15866083532141372712noreply@blogger.com2