Finaste Camilla, jag kommer nog inte att sluta blogga. Och skulle jag få för mig att börja blogga under annan identitet, ja, då lovar jag berätta det här! Orsakerna till att jag ens funderar på att blogga också under eget namn, det är de samma som du nämner - nu, då jag får vara hemma, så är det en hel del människor jag inte träffar så ofta, eller över huvudtaget, det skulle vara ett lätt sätt att hålla dehär människorna up-to-date. All familj, både min och min mans, bor på andra orter och en blogg kunde fungera också i förhållande till släkten.
Men, vi får se.
Barnet, det högt älskade lilla barnet, det är absolut dags att uppdatera er kring honom också!
Följande stora steg har tagits;
- antalet tänder är fem.
- han har övergått från tre dagssömner till två.
- han vaknar högst två gånger per natt.
- han har lärt sig applådera.
Mest applåderar han i sängen, just innan han skall somna.
På tal om steg, så har inga sådana ännu tagits. Kryper gör han egentligen inte heller. Han krälar. Tänk krypskytt. En snabb krypskytt.
Älskade unge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så krälade vår son också, liksom kröp med magen i. När han hade lärt sig krypa, lade han ned magen när det var extra bråttom/spännande. Jag kan sakna den goa stilen, men det kommer nya goa stilar, som glädjetjut över att gå utan stöd. Härligt att ni har det bra!
Nu blev jag alldeles rörd! Det är inte ofta man får ett "finaste" framför sitt namn. Glad blev jag! :-)
En krypskytt hade vi här också. Fram till 9 månaders ålder ungefär. Nu vill hon helst gå, men fixar det ännu inte utan att hålla i våra händer eller gåvagnen.
Kommer vi få se bilder på den älskade här på bloggen?
Skicka en kommentar