Att återgå till det normala

Så, jag lägger det sista jag har av fem semesterveckor bakom mig.

Det blev en lite annorlunda semester.

Jag har ju nog vetat det länge, hela tiden. Att det kommer att komma en dag då jag är tvungen att säga hejdå åt kissekatterna. Att jag skulle vara tvungen att inleda semestern genom att göra just detta, det var inte väntat.

Semesterns karaktär ändrades förstås i och med att katterna är borta, helt plötsligt var hemmet tomt. Det fanns ingen som höll oss hemma, det fanns ingen egentlig orsak att häcka hemma. Ingen vilja heller, för den delen.

Så, vi har varit out-of-house.

Resorna blev två utomlands och en lång inom landets gränser. Resorna var fina, jag kommer att glädja mig länge över att min man red ut på en lång terrängtur tillsammans med mig! Jag vill absolut inte pressa honom, men det ser ut som om det inte skall behöva vara en engångsföreteelse!

Jag insåg idag att det är ganska exakt nu jag borde ha blivit mamma på det senaste frammaskinerade försöket att få barn. Årsdagarna och milstolparna för "också den här dagen borde ha varit en sådan dag" är redan så många att de tycks gå mig ganska obemärkt förbi. Det är bara bra, det är skönt.

Det är ju inte dagar värda att fira precis.

Jag råkade höra en sak på radio här under sommaren, och det franka konstaterandet av psykologen i programmet var ganska befriande egentligen. Programmet handlade om illamåendet i dagens samhälle, det pratades en del om skillnaden mellan att vara ledsen, sorgsen och deprimerad. Konstaterandet i all sin enkelhet; "livet består av bra, bättre, sämre och riktigt dåliga dagar - och så skall det också vara".

Konstaterandet känns rätt. Nyktert och så.

Jag vet att jag många, många, otaliga gånger ansett och anser att jag drabbats orättvist hårt, men, det är mitt liv och det är det enda jag har att leva.

Ändå, det skulle vara roligt om det skulle hända något roligt. Det skulle kännas roligt om det skulle kännas riktigt, riktigt roligt, glatt och lyckligt.

Tankar inför en jobbuppstart? Jag är, som tidigare konstaterat, den enda i vår familj som återgår till jobbet, min man förlorade sitt jobb samtidigt som han inledde sin semester. Så, min man skickades tillbaka till landet idag, jag tror att det är lättare för mig att återgå till jobbet då jag får skapa mina egna rutiner i lugn och ro.

Att återgå till jobbet känns okej. Det känns som om semestern varit lång, som om jag varit borta från jobbet i långa tider. Men, jag skall erkänna att jag inget hade emot att stanna hemma i fem veckor till.