Hemma, bara en sväng.

Vi är hemma och vänder. Som tidigare konstaterat, det är svårt att befinna sig mitt i allt detta tysta.

Tysta, rena, hårfria. Friheten i att inte "vara tvungen" att komma hem för kattgos, innebär semester på landet, innebär resor hit och dit inom och utanför landets gränser. Det känns konstigt, det höjer ribban för att komma hem på riktigt.

Helst sitter jag ute på landet. Med kattbollarna inom synhåll. Jag går en vända till dem varje morgon, varje kväll.

Det lättar.

Och snart är jag tvungen att komma hem på riktigt, en vecka semester med ytterligare en resa inbokad, och sen är det vardag som gäller.

En tyst och tom vardag, men min vardag.

Då lär jag återkomma i bloggvärlden också.