fredag 29 januari 2010

Ännu, om att skriva brev.

Med hänvisning till det förra inlägget.

En av orsakerna till att brevet deltar som ett alternativt tillvägagångssätt, det är det enkla faktum att då skulle bägge föräldrarna (eller vad man nu skall kalla dem?) ställas in för rätta samtidigt. Så mycket som jag kan koordinera postgången i olika länder i alla fall...

För, även om jag hittade dopattesten hemma hos min mamma, så tycker jag att det är lite orättvist mot henne att det bara är hon som skall besvara mina första frågor. Jag tycker att snubben ur det förflutna - the formerly known as my father - borde ställa upp han också.

Jag är väldigt noga med att det skall vara rättvist - också i obehgliga situationer. Man kan lugnt konstatera att jag är väldigt svartvit. Det är den andra käpphästen i mitt liv. Den galopperar i kapp med skammen.

3 kommentarer:

Tingeling sa...

Alltså jag vet verkligen, verkligen inte vad jag ska skriva.
Vilken galen situation, helt enkelt!
Jag förstår att brev känns som en smidig lösning i och med att du då får trycka ur dig allting på ditt sätt, utan avbrott.
Och hur börjar man liksom ett telefonsamtal om det här?
Ändå är det väl dessvärre det som är det enda alternativet om face-to-face träff med alla inblandade inte funkar.
Det är alltså en omöjlighet?

Uniflora sa...

Ett brev låter i teorin bra. Men vad om de inte svarar? Vad gör du då?

Jag är imponerad av din vilja att låta dem få ta del av dina känslor på samma gång, men har de förtjänat det? Är det inte du som förtjänar svar nu? Oavsett vem du börjar med så blir resultatet nog detsamma?!

Kram

Anonym sa...

WOW, säger jag... Läste precis ikapp och jag är helt mållös! Hur i allsindar kan man hålla något sådant hemligt??? Förstår att du redan frågat dig alla vettiga frågorna redan...

Vad gäller breven så kan jag förstå att det känns "bra" med brev, och jag frontade min far via mail så jag kan inte riktigt råda dig. MEN, nu så här i efterhand önskar jag att jag hade haft ork och kraft att ta det ansikte mot ansikte. Inte så mycket för min egen skull men jag ångrar att jag gav honom den enkla vägen ut. Jag är övertygad om att du kommer hitta den bästa vägen för dig. Jag hoppas verkligen att du får de svar du förtjänar vännen!