Arga bloggen.

Här på vårt bostadsområde erbjuds möjligheten att hyra lite land, tänk kolonilott, för odling av grönsaker och sånt för eget bruk. Jag har dreglat efter ett eget litet grönsaksland i flere år, och i år erbjöds vi möjligheten att få en egen lott.


Hur det nu kom sig, så tog vi ingen lott. Ivrigt påhejad av min man och hans föräldrar, lät jag mig pratas in i ett "vi gör ett stort grönsaksland på vårt sommarställe" - det har förekommit löst prat om det i och med att mina svärföräldrar nu är pensionerade och i och med att vi, då liten flyttat in hos oss, kommer att tillbringa stora delar av sommaren just på sommarstället.

Nåväl, jag avböjde kolonilotten och senaste veckoslut planerade vi grönsakslandet, jag, min man och hans svärföräldrar. Potatis, ja den hör till, mina svärföräldrar har alltid satt några rader med potatis, vi igen, vi äter knappt någon potatis över huvudtaget. Så, dealen var, ett halvt land potatis och resten av landet skulle innehålla lök, rödbeta, morot, spenat, sallad och det och sånt. Dealen var också att vi sköter landet, då jag nu prompt vill odla så mycket av våra grönsaker som möjligt på egen hand.

Ja, en enkel förklaring här, som en parentes, det är förstås mina svärföräldrars sommarställe, om någon äga rätt till tillgång i vår familj, så är det förstås min man.

Nåväl, med salighet i blick har jag sett fram emot att få sätta fingrarna i jorden. Jag har stått ut med att alla grannar påtar i jorden, för det skulle jag ju också snart göra, i vårt stora, fina grönsaksland.

Tji fick jag så det smäller om det.

Svärmor ringde i går. Det blir inget grönsaksland. Svärfar har satt potatis i hela jäkla landet.

Fan också.

Okej, det är ett grönsaksland. Det finns grönsaker att köpa i butiken. Det är inte hela världen. Svärmor sade, över telefon, att hon sagt till sin man, att han får lyfta bort en del av potatisen. Så att grönsakerna skall få plats. Ett absolut nej, det var vad hon fick som svar.

Men, jag är ändå besviken. För att jag nu inte får odla, som jag hade önskat. För att möjligheten att få land här hos oss inte finns längre. För att min svärfar bara sket i det hela, trots att han var med om att planera plantagen.

Det finns något riktigt svartfult i mig. Som tänker försöka få ett grönsaksland till stånd här hemma. Som faktiskt inte tänker åka till sommarstället, för att det land jag har att sköta, det finns här hemma. Equals inget barnbarn på sommarferie, sett med mina svärföräldrars ögon.

Så fina tankar och planer har jag.

Att det gågna veckoslutet på sommarstället inte var en fågelsång, det är en helt annan historia. Jag kan bara lakoniskt konstatera att min svärfar är oerhört avundsjuk på mitt och litens förhållande.

Jag tror, cuckoo (?), att svärfar faktiskt gjorde den här potatiskuppen för att hämnas.