Jag var ju gravid rätt länge senast det begav sig, det tog sina rejäla åtta månader (sic!) innan jag blev ickegravid-förklarad.
Jag vet inte om jag glömde hur det var att vara normal under den här perioden eller om det är ett resultat av alla långa och utdragna behandlingar som gjort att jag inte känner igen min kropp längre.
Det är förstås min menscykel jag tänker på, tänker ofrivilligt barnlösa kvinnor på något annat?
Nu, då det börjar närma sig mensstart kan jag lugnt konstatera att jag nu lärt mig vad PMS egentligen innebär och vilka fröjder PMS:en för med sig.
Tänk rabiat sugga med ett fanatiskt sockerbegär. Det är jag idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Rabiat sugga med ett fanatiskt sockerbegär = jag om cirkus 14 dagar.
I hear you, sister.
Jag är precis likadan. PMS sucks, big time.
Jag kör med Efamol med varierande resultat, ibland går det att existera med PMS:en, ibland är det faktiskt på gränsen till vad man står ut med.
Men å andra sidan - what´s the alternative?!
Hang in there!
Skicka en kommentar