Jag har en sak att berätta.
Vi inleder vår familjeutbildning den här veckan. Familjeutbildning, adoptionsrådgivning - ja, man kan säkert kalla det tusen och en sak, men, den här veckan börjar det.
Vi har varit på RB tre gånger redan, varav ett var ett infobesök i fjol. Jag har ett minne av att jag skrev några rader före det och efter det - det första intrycket var inte speciellt bra. De två följande träffarna var med den socialarbetare vi fick oss tilldelade - och vilken fin människa vi fick träffa! Den sista av de två träffarna var i början av december, mitt uppe i efterdyningarna, känslostormen, efter den andra graviditetsfadäsen och efter det tog det många dagar och räckte långa tider innan jag orkat fokusera ordentligt på det som nu skall börja.
Vi blev erbjudna möjligheten att gå stora delar av vår rådgivning i grupp- sådan. Det här grupparbetet inleds den här veckan.
Som jag har velat - skulle det vara bättre att fortsätta den redan påbörjade rådgivningen på tre man hand? Vilka är fördelarna med att gå i grupp? Tänk om vi inte passar in i gruppen? Tänk om de inte tycker om oss? Tänk om vi inte tycker om dem? Tänk om, tänk om...
Men, den här perioden, under vilken man är rätt så fast och synlig materia, den går ju ut på att välja. Ibland väljer man rätt, ibland väljer man fel.
I och med att allt hittills har gått så fel, så hoppas jag innerligt, ur djupet av mitt hjärta att det här skall vara den gången just jag - egoistiska lilla jag - skall vinna. Miljoner och åter miljoner och en vetskap om att jag valt rätt.
Det skulle kännas så stort, så stort. Det skulle göra gott, det vi nu inleder är så fruktansvärt, olidligt ute ur mina händer.
Jag har några segdragna kapitel kvar i en gammal, tjock, tråkig, dålig bok. Det är, tyvärr, en av böckerna jag måste läsa från pärm till pärm. Jag hoppas att de första raderna och resten av den bok jag nu öppnar skall vara den bästa bok jag någonsin läst.
Arme f*n till barnalstringsgud. Jag vet att jag är girig, men kunde du se till att det barn jag reserverat plats för, i mig, i mitt hjärta, i mitt liv, att det barn jag paxat, att jag faktiskt får komma till det. Sumpa inte det här nu. Glöm inte att hålla min plats - du skall veta att jag stått länge i kö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men ååååååååååhhh! Jag blir så innerligt varm i hjärtat och magen när jag läser ditt inlägg!
Jag tror att du minns min kommentar för en tid sedan, den som var svår att skriva men som kom djupt från hjärtat? Den om att det viktigaste är att VARA tre. Ni kommer att vara det!
Jag kan ingenting om adoptionsprocesser så du får gärna berätta mer om vad som nu väntar, om du vill och orkar.
Du oroar dig för om du kommer vinna. Jag vet att det kan ta lång tid, men det är väl självklart att miljonerna blir dina till slut? (Som sagt, jag vet inget om adoption så jag förstår att det är en naiv fråga.)
Stor kram!
Vad fantastiskt att läsa det här. Helt underbart att se att ni kommer att bli tre. Platsen är paxad och ska aldrig tappas bort.
Säger som Signora. Vet ingenting om adoptionsprocesser, men om du orkar är jag också nyfiken och vill alltid läsa det du skriver så bra.
Varma kramar m.
Jag blir också glad när jag läser att ni nu har vänt blad, för det finns faktiskt fler blad bakom det mörka, det jobbiga...om man bara orkar vända sida...Det finns någonting spännande, en resa som leder till en vinst - och ja, jag tror det blir högsta!
Av erfarenhet tror jag det är bra med grupp (om man nu inte hamnar i en helt "hopplös" sådan förstås...=)) men jag tror det är bra att träffa andra som är på G att göra samma resa. För man kan känna sig rätt ensam annars faktiskt. Många "vanliga" föräldrar förstår inte "språket" helt enkelt - vilket inte är så konstigt...men att träffa andra som man kan utbyta tankar, rädslor, frågor osv och kanske även träffa någon som man vill umgås med sen, vid föräldraledigheten bland annat. För det är många specifika adoptionsfrågor som dyker upp - även om man är vanlig förälder också förstås - med vanliga barnrelaterade frågor o funderingar.
Ett stort lycka till på den nya resan! Det kommer att bli bra!
Nämen nuu!! Vad mycket det tycks vara jag inte vet?
GRATTIS!! Jag är så glad för er skull. Och du, nu är vi där. På vägen, på banan! Jag tror vi har samma person på RB..
Vi kommer att ha mycket att prata om när vi ses.
jättekram
Vad spännande!
Jag gick ju föräldrautbildningen i höstas och tyckte den var väldigt bra! Vi var 9 stycken i gruppen (vara 3 singelkvinnor) och vi har fortsatt att träffats ca 1 gång/månad efter kursens slut. Jag är helt övertygad om att ni kommer att passa in i gruppen och säkert få en del kontakter inför framtiden åxå.
Stor kram!!
Vad härligt att ni är på väg i nya kapitel i ert liv nu.
Jag tror nog att ni har mycket nytta av de andra i adoptionsgruppen och kanske ni som Anna, i inlägget ovan, vill träffa medlemmarna även utanför de obligatoriska mötena.
Det är klart att ni får ett barn. Det är ingen tävling det handlar om. Det är tur och tillfälligheter, men nu är det er tur. Verkligen er tur!
Många kramar,
Kaica
Skicka en kommentar