onsdag 21 januari 2009

Ett svar.

Jag fick ett svar av kvinnan som var värdig mottagare av mitt mail jag förevisade.

Hon skriver att hon hade börjat gräma sig över sitt förfarande efter mina ilskna svar, det stunden efter att vi stötte på varandra. Att hon ämnat författa mig en ursäkt, att jag hann hälla ur mig min ilska före hon hann träffa tangenterna.

Hon skriver också att hon i sin närkrets har drabbats av ohygglig olycka som har med barnaskapandets mysterium att göra, att hon via den förtvivlan känt hur stor just den sorgen kan vara.

Hon ber mig förlåta henne. Hon ber mig åtminstone försöka förlåta henne.

Jovars. Det kan jag säkert göra.

Men, jag kan inte låta bli att fortsätta begrunda. Om och då denna tragik också träffat rätt, fel, i hennes omgivning - hur kan hon då fortsatt vara så fullständigt obetänksam? Och, med min lilla, svarta själ, saknar jag ett enkelt "jag beklagar sorgen" av henne.

Outgrundliga äro Herrens vägar. Så också människans.

6 kommentarer:

MochM sa...

Exakt vad jag tänkte. Om hon redan har det i sin närhet, hur kan hon då fortsätta vara så plump mot andra?

Men alla är dock värda en andra chans. Hon ber om ursäkt. Låt henne visa att hon menar det. Så hade jag gjort. Tror jag.

Kramar m.

Tingeling sa...

Jag kompar ovanstående. En ursäkt är en ursäkt, vackert så måste man väl säga.
Men onekligen märkligt att människan har så jä*la svårt att förstå trots att hon uppenbarligen haft närkontakt med ämnet tidigare!

Anonym sa...

Kan det inte vara så att den olyckan hon refererar till är relaterad, men inte exakt? Jag kan tänka mig att om det handlar om tex att ngn gått bort alltför tidigt i livet kanske man blir fixerad vid graviditeter på ett konstigt osunt sätt, eller får extra svårt att prata om det? Att det blir tvärtom alltså. Ungefär som när man börjar skratta fast man berättar en sorglig nyhet.

Uniflora sa...

Ja - hur kan hon vräka ur sig så om hon så väl vet?

Men ja - vad gäller förlåt eller inte. Har du behov att förlåta henne så ska du göra det? I dina skor tror jag inte att jag hade lagt mer energi på henne.

Kram

Anna-Bell sa...

Nu lär hon i alla fall hålla käft nästa gång. Bra att du skickade ett mail.
Kram

Anonym sa...

Huvudsaken är väl att kvinnan mår dåligt o ångrar det hon gjort och att nu vet hon bättre och det kommer inte att upprepas. Alla reagerar vi olika, hennes reaktion på jobbiga saker kanske är utåtriktad förnekelse?

Eluide: jag tycker du ska maila mer med henne tills det känns bättre. Jag gissar på att om kvinnan bara förstår att du vill ha det självklara "jag beklagar sorgen" så säger hon det. Jag försvarar inte kvinnan, hon betedde sig hemskt mot dig. Men vitsen är att hon skäms o vill göra det bättre.