Mellanläge i mellandagar.

Jag är en av de där lyckliga som får (eller bara bestämde mig för att) vara ledig nu i mellandagarna.

Och det behövs verkligen.

Fyra dagar tillsammans med make, svärföräldrar och annat pack (oerhört fint pack!) gör mig matt. Missförstå mig inte! Det har varit en underbar och lugn jul, med mycket god mat och annat som hör till - men fyra dagar så tätt inpå andra i andras hem, det blir tungt i längden.

Så, nu firar jag att jag är ensam hemma. Det är mycket skönt att mannen är tvungen att jobba (nej, jag har inte dåligt samvete för att jag tycker att det är skönt) - det känns som dubbel semester!

Jag har några tråkiga saker jag måste ta tag i - jag skall boka läkar- och tandläkartider. Det är absolut inget på gång, men, mitt obehag för i synnerhet tandläkaren - det är stort. Bara att ringa tandläkaren ger mig obehag.

Men, först skall jag vara ärlig en stund.

Julklappar. Så onödiga, men så fina då man träffar rätt. Jag tycker själv att jag är rätt hygglig på att höra vad människor önskar sig, utan att det vet att de egentligen har sagt det. I fråga om min man och hans önskemål är jag rätt vältränad. Utan någon som helst stress har jag ringat in några böcker han ville ha och jagade lite land och rike runt för att hitta en julgåva som kommer honom mer än väl till pass i hans nyfunna, kära hobby.

Så, jag var glad och nöjd. Det skulle han också komma att bli.

Jag fick en bok jag egentligen inte önskat mig, en dublett dessutom. Jag fick ett stycke lyx i fin förpackning - lite av en tradition, en tradition som tycks bli långvarig i och med att den innehåller en doft jag själv upplever att jag vuxit från.

Åh.

Jag är otacksam och kommer att träffas av en blixt i huvudet. Jag fick ju ändå en fin, fin jul omgiven av just de människor jag ville omge mig med.

Men, det är min blogg och jag skriver vad jag vill.