Jag vet inte vilket avsnitt, eller vilken episod det är som gäller. Men, något avsnitt i serien "Såhär är du tyst i tusen timmar" visas igen.
Tystnad råder inleddes på lördag kväll, vi var hemma hos ett par släktingar och helt plötsligt druttade min man ner i det som är hans högst personliga tystnadsrum. Han blev bara tyst. Och han har varit det sedan dess. Tyst. Ni vet, tyst på sättet som verkligen hörs.
Det är tystnad som skriker i mitt öra, det är tystnad som ekar i mitt huvud.
Jag har ett högst eget speciellt beteendemönster då min man är där han är just nu. Först lägger jag märke till att han är där han är. Sen bestämmer jag mig för att inte låta mig påverkas av hans tystnad. Sen blir jag lika tyst som han. Sen blir jag väldigt, väldigt irriterad. Sen blir jag demonstrativ. Sen exploderar jag. Sen börjar vi på ny kula.
Gah. Hjälp. Jag blir tokig. Samtidigt blir jag det inte alls.
Jag kan skilja på mig och honom och jag kan skilja på mitt och hans. Men, skärningspunkten, stället där jag pillar på sårskorpan - det är där insikten om att vi är ett gemensamt, att vi delar, finns.
Det skall bli synnerligen fantastiskt fyrverkeriroligt att inleda det nya året om dethär skall vara känsloläget vi inleder det med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Shit, vad frustrerande! Tystnad ekar verkligen i huvudet och skapar indeed ingen nyårsraketstämning!
Önskar proppen lossnar snart och utöver det önskar jag dig naturligtvis ett
MAGISKT nytt år 2010!
kram fina du.
jag fick hjälp av en vän som är psykolog att hantera det där. JAg fick liksom redskap att använda så nu blir min tysta person inte fullt lika tyst längre och jag blir inte lika arg och ingen av oss mår lika dåligt på grund av att vi har olika sätt att hantera saker på.
Men Åh vad jag hatade och vet precis vad du skriver om här.
Skicka en kommentar