Jag har tänkt på det en tid, att det skulle vara roligt att höra hur det står till med de som gick samma adoptionsutbildning som vi gick. Nu i väntan på jul skulle det ha känts rätt naturligt att ta kontakt - allt för att det inte skulle vara allt för genomskinligt; "har ni hört något, har ni fått veta något?".
En annan kvinnlig deltagare hann före, hon skickade ett mail till oss alla i fredags. Och jo, julhälsningen till trots, frågorna syns som om de var skrivna med versaler, men det kändes okej och jag skall svara.
Men, en annan deltagare har redan besvarat både julhälsningen och frågorna. Jo, hon vill passa på att berätta att hon föder deras första barn i början av februari. Hoppsan-gravid. Hon har - om mattesnillet räknar rätt - varit gravid då vi avslutade vår utbildning i början av sommaren.
Någonstans kanske jag finner lite glädje och förundran över att ett mirakel än en gång inträffat.
Jag skall gratulera henne, jag lovar. Mest har jag lust att gratulera henne för hennes fantastiska förmåga att slappna av...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha ja som om det var den förmågan det handlade om
Skicka en kommentar