(Ja, det kan ju faktiskt hända att det finns läsare som kommer in på just min blogg för att få sin dagliga dos av arg - hej på er också!)
Men, på tal om dehär bloggskribenterna som - enligt mig - allt som oftast verkar innerligt trötta på sina avkommor. Då dehär skribenterna ändå kommer att envisas med att skicka julkort som föreställer dessa ungj****r - varför skickar de då inte ut den korrekta versionen? Ni vet, versionen som visar upp ett gallskrikande, rödflammigt, snorigt och skitigt barn på julkortet? Med lämplig, glättig önskan om en Fuckin' merry' fuckin' christmas?
Ett ärligt julkort, det tror jag till och med jag kunde uppskatta.
På tal om julkort. Bästaste väninnan, hon som var tvungen att centrifugera sin mans spermier i några månader för att få till det biologiska lilla undret, hon tillhörde senaste jul samma kategori som jag. Kategorin som inte uppskattar att få julkort med barn som motiv.
Gissa vad som damp ner i postlådan?
Julkortet med stort J.
Julkortet på vilket motivet för all beundran fullkomligt gnistrar av renhet, doft av nytvättad baby och hembakta pepparkakor. Ett julkort som beskriver en lätt förlossning, ett barn som sover nätterna genom, ett motiv som får alla tänder - utan smärta - på en gång för att avfyra sitt gnistrande leende, som går en framtid som supermodell till mötes. Med Dallas-belysning.
Sweet.
Det känns konstigt. Att också väninnan skickar julkortet med stort J. Hon har åtminstone vetat hur det känns att bara vara mottagare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jepjep.
a) Bloggen du talade om nedan är faktiskt maximalt irriterande. Jävla unge som skriker då och då och som hindrar mamsen från att leva ungflicksliv. Men ungeländet ser bra ut på bild framför det välfyllda kylda vinskåpet. Eller var det champagne? Äkta sådan. Mamma likes. Morr.
b) Förbannade julkort!!! Peppar, peppar så har jag inte fått ett enda sådant ännu. Jag har två vänner som talat bittert om bebbejulkort i åratal och svurit på att aaaldrig skicka sådana. Tjohej! Ser man på hur kappan vänds så det flaxar i vinden av draget och PLING sade det när de alldeles egenhändigt ihopsnickrade vackra korten av underverket totats ihop och postats. Redan nästa år. Då den egna rundkindade tomten anlänt.
God damn.
P.S. Tack för fina ord på min blogg. Jag behövde dem.
Julehälsningar! Och jag avstår faktiskt från att skicka precis den typ av julkort som du beskriver. För jag vet ju faktiskt inte om de skulle bli uppskattade! De enda som får foto på vår guldklimp är far- och morföräldrar. Och då inte ens ett julkort.
Härliga helger! KRAMAR!
Igår damp ett sådant kort ner hos mig. Från kusinen somaldrig skickat mig ett endaste julkort förut....men i år: kort på sonen iklädd tomteluva.
Tillåt mig att faktiskt inte alls bli glad=(
Kram Anna (bitterfittan) franmitthjarta.wordpress.com
Jag gillar idén med Fuckin'MerryFuckin'Christmas-kort, men när sonen efter en sömnlös natt avslutade med att kräka ner sängen och tvättmaskinen bröt ihop av kräktvätten, så hade jag inte sinnesnärvaro att fota eländet... Jag måste erkänna att jag har gråtit många gånger över gamla kompisar som inte hörts av på länge och som plötsligt slänger ännu ett bebiskort i ansiktet (nåja brevlådan) på en bara för att det är jul. Ändå kunde jag inte till förskräckelse inte avhålla mig från att skicka likadana kort nu när vi fått det barn vi så länge kämpat för att få. Det blev många kort, men bara till personer jag har kontakt med resten av året och inte till ofrivilligt barnlösa eller ofrivilliga singlar om de inte uttryckligen sagt att de vill ha.
Jag och min sambo skickar sedan ett par år tillbaka bilder på oss och eventuellt katterna. vi gör det på skoj men ändå lägger vi ner möda och besvär på det. Några undrar säkert om vi har fått hjärnsläppp totalt..
Skicka en kommentar