Bråda tider.

Vi har levt bråda tider.

Mina svärföräldrar har varit på besök, tillsammans gick vi alla på musiklekskolans vårfest. Liten & jag och hela hans grupp uppträdde. Jag kan lugnt konstatera att barnen, bebisarna i det här fallet, gjorde succé. Vem kan nu motstå en rad med mer eller mindre stirriga bebisar som undrar vad fasiken deras föräldrar håller på med?

Vi har också haft besök av en del av litens biologiska familj, det var andra gången de var här, och också det här besöket gick bra.

Vår socialarbetare har också varit på träff med oss. Hon hade inget att anmärka på, tvärtom tyckte hon att allt ser bra ut.

Hon, socialarbetaren, lät också en mindre bomb implodera. Hon tycker att vi kunde ta de första steg som krävs för adoption. Nu.

Det är klart att vi tänkt tanken, det är klart det. Men, vi hade tänkt vänta ett tag. Mest med tanke på den biologiska släkten, vi vill ju inte verka totalt jättepåstridiga.

Men, det är klart att det känns bra att vår socialarbetare tog upp saken och föreslog följande steg.

Nu, nu skall liten läggas för dagssömn.