Jag fick en kallelse till en student reunion. Min egen.
"Jag, 20 år senare".
Jag gick aldrig på 10-årsjubileet. Jag blev inte bjuden. Förklaringen var att mina klasskamrater inte kunde hitta mig...
Nu är jag, också denna gång via omvägar, bjuden. Det är lite amerikansk tv-film över det hela, med den enda naturliga ingången "skall jag gå eller skall jag låta bli?". Vem kommer att delta i festen? Jag kommer ju inte ihåg någon? Hur kommer den och den att se ut? Är jag den det gått bra för eller är jag en loser?
Tro det eller ej, jag har redan spelat upp scenen "Eludie presenterar sig" många gånger. En information som alltid, nödvändigtvis, skall ingå i presentationer som denna - det är information om barnantal. Och om barnantal icke finnes - då skall man banne sig förklara varför.
Jag vet inte riktigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej vännen!
Jag har inte övergivit dig! Bara varit på resande fot och haft influensa här i snart fyra veckor.
Sådan där reunion låter ju faktiskt bara jätteläskig - även om man kan presentera en siffra när man kommer till barnfrågan. Antagligen kommer bara de som vill visa att de minsann "lyckats" på olika områden.
Jag blir glad att höra att familjeutbildning och adoptionsprocessen rullar på! Du får gärna berätta mer om funderingar och diskussioner som dyker upp.
Tänker ofta på dig!
Kram!
Ja, fy 17 för sådana där presentationer....häromkvällen blev jag tillfrågad varför jag inte har barn...rätt ut bara som en spya kom frågan. Hade jag funnit mig då så hade jag kontrat med frågan om varför han HAR barn...
Stor kram!!
Jag vet. Jag har precis fått en inbjudan till 25-årsjubileum från Studenten. Barn har jag, så den frågan är inte problemet här. Men man ska fylla i yrke och befattning. Hur förklarar jag, att jag som var klassens duktigaste flicka aldrig fick någon riktig yrkesutbildning av olika skäl? Och att jag har socialbidrag idag och inte jobbar alls sedan flera år tillbaka..? Nej, jag vill inte heller gå... :-(
Skicka en kommentar