Små planeter och strålande stjärnor i en nattsvart rymd.

Det händer oerhört mycket i min bloggomgivning just nu, skeendet kommer och går i vågor.

Den första vågen som översköljde mig, den bestod av glada nyheter, det var en salig blanding av bebisar som förkroppsligades och en del som byggde bo i sina blivande mammors magar.

Den andra vågen slår in över stranden just nu, föregången av icke-uppfyllda livsviktiga drömmar. En del av den för mig oerhört viktiga bloggomgivingen stiger upp och går. Som små planeter i ett solsystem snurrar de vidare och jag känner hur det stramar åt innanför bröstet, jag sväljer gråt och blinkar bort mina tårar. Min rädsla för att förlora dessa viktiga ledstjärnor och fasta punkter i min tillvaro är påtaglig.

Ni lämnar ett spår efter er, ger koder för hur jag skall finna er igen. Jag hoppas innerligt att jag skall få följa med er på era kommande resor.

På min himmel är det ni som är stjärnorna som lyser starkast, ni som finns kvar och ni som väljer att gå vidare.