I morgon har det gått ett halvt år sedan jag var tvungen att skiljas från mina kattherrar. Jag påminns om det då jag läser att Tamlin har blivit en stjärna på himlavalvet.
Jag saknar mina kattpojkar oerhört mycket. En kväll då jag satt i bilen spelades en vacker låt på radion och den fick mina ögon att fyllas av tårar - låten krockade med en påbörjad tanke om på de små håriga. Fortfarande kan jag inte tillåta mig att tänka hela tankar om katterna, saknaden är fortfarande så stor, så stor.
Jag saknar kattpojkarna så att det gör ont.
Jag hoppas Tamlin hittar just mina kattpojkar i katthimmelen, kattpojkarna är de finaste vänner man kan ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror säkert att han hittade dina grabbar däruppe, han var en smart kille som sällan landade på annat än fötterna mentalt. Men jag tror nog att de får leta upp Liten som dog förra året, för har dina grabbar inte hittat henne än så lär hon irra omkring tokförvirrad (fast väldigt nöjd ändå troligen, hon var korkad men hela tiden lika glad ändå)
Skicka en kommentar