Inlägg nummer 500.

Jag råkade kasta ett getöga upp i hörnet och ser att det här är inlägg nummer 500. Dags att fira med andra ord?


Jag började blogga i februari, året skrevs 2008.

Jag måste börja blogga för att få utlopp för alla tankar, alla svarta tankar, som jag bar på efter vår första misslyckade IVF. Efter det har jag bloggat om ännu en misslyckad IVF samt två jättelyckade IVF-omgångar. Eller de två sista var ju om möjligt ännu mer misslyckade än de två första, jag blev ju gravid två gånger om och graviditeterna slutade alltid på sjukhus, i operationssalen och den sista graviditeten höll i sig i ganska exakt nio månader - utan röken av en bebis.

Jag har haft all, eller delar av min ångest över vårt äktenskap i den här bloggen. Jag har ondgjort mig över min far i den här bloggen. Jag har varit osäker på att min far är min far i den här bloggen. Jag säger sakta farväl till mina farföräldrar i den här bloggen och mina katter dog i den här bloggen. Jag har ondgjort mig över en del av de icke-förstående barninnehavande och jag har högt skattat de vänner jag fått via den här bloggen.

Det ryms väldigt mycket liv i femhundra inlägg.

Det ryms ett barn i en blogg på femhundra inlägg. Det bästa sättet jag kan tänka mig att fira de skriverier jag åstadkommit, det är genom att äntligen kunna skriva att det kan finnas en lycklig upplösning, det finns fina avslutningar för också totala rishögar som jag. Det kan bli bra!

På mina femhundra inlägg har jag fått vandra från klistertung, nattsvart sorg till en vår som denna. En vår jag får dela med den underbaraste krabaten, måhända lite ilsken nu då två tänder i övre gommen tittar ut, på snart nio månader. Och en man, som jag fortfarande, efter alla dalar, skrevor, raviner, djup, fortfarande är gift med. Som är rätt underbar han också, också honom får jag dela denna vår med.

Tänk det.

Att det inte bara finns hopp. Utan att man också kan vinna någon gång.

Salighet.

Bråda tider.

Vi har levt bråda tider.

Mina svärföräldrar har varit på besök, tillsammans gick vi alla på musiklekskolans vårfest. Liten & jag och hela hans grupp uppträdde. Jag kan lugnt konstatera att barnen, bebisarna i det här fallet, gjorde succé. Vem kan nu motstå en rad med mer eller mindre stirriga bebisar som undrar vad fasiken deras föräldrar håller på med?

Vi har också haft besök av en del av litens biologiska familj, det var andra gången de var här, och också det här besöket gick bra.

Vår socialarbetare har också varit på träff med oss. Hon hade inget att anmärka på, tvärtom tyckte hon att allt ser bra ut.

Hon, socialarbetaren, lät också en mindre bomb implodera. Hon tycker att vi kunde ta de första steg som krävs för adoption. Nu.

Det är klart att vi tänkt tanken, det är klart det. Men, vi hade tänkt vänta ett tag. Mest med tanke på den biologiska släkten, vi vill ju inte verka totalt jättepåstridiga.

Men, det är klart att det känns bra att vår socialarbetare tog upp saken och föreslog följande steg.

Nu, nu skall liten läggas för dagssömn.

Hjärta.

Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta. Hjärta.

Hjärta.

God jul!

Jag har inlett morsdagsfirandet med att beta av några julklappar som fortfarande legat på hyllan.

Jag inledde denhär lördagen med en 1,5 h aromatiski spa-behandling, ansiktsbehandling ingick. Allt tack vare jultomten, och det faktum att jag tydligen var snäll i fjol (?). Jag lade till lite pengar och fick ett par ögonbryn och -fransar på köpet.

Det kändes verkligen underbart skönt att vakna på detta sätt!

Den julklapp som ännu är oanvänd är en indisk huvudmassage på 60 minuter. Jag sparar den till något tillfälle då törnekransen klämmer extra hårt.

Och allt det här före firandet ens är inlett!

Jag hoppas alla har en fin söndag i morgon, en extra tanke går till alla som inte är mammor ännu - men, som kommer att vara det en dag. Puss på er!

Puss på er mammor också!

Bra reklam?

På grund av rätt obviösa skäl ammas inte liten (hur sic skulle inte DET vara?) - han har alltid gått och går på ersättning.

Det är skönt, främst gläder jag mig över att jag inte behöver delta i amningsdebatter - jag har förstått att de är aningen hetska...

Men, jag undrar hur pass väl reklamen på själva ersättningstetran fungerar? Ersättningsburken pryds av den sakliga textraden "Den bästa födan för ditt barn är modersmjölk".

Jojo. Jag hoppas att det är många med mig som inte drabbas av dåligt samvete då de läser den fina kommentaren.

Mors Dag.

Det pratas lite löst om kommande söndag hemma hos oss. Små funderingar kring gåvor, kaffe på sängen och gå ut och äta.

Det firas Mors Dag på söndag.

Jag är kluven, så kluven. Det finns så många dagar som fortfarande är förknippade med någon annan. Mors Dag är den första i turen.

Det är klart att det finns all orsak i världen att fira! Jösses, jag är mamma! Men, ändå. Det känns kluvet.

Tygblöjor.

Ja, mallig som jag är, i och med ett första riktigt paket tygblöjor på posten, så kryllar huvudet av frågor. Frågor som gäller, just det, tygblöjor.

Hur många tygblöjor / barn skall man egentligen ha? För att maximera ett gott blöjflow, jag inser ju att man kan ha hur många som helst... Använder ni tygblöja alla gånger, eller ingår engångsblöja i sortimentet? Om ni kör bägge - när använder ni engångsblöja?

Och, med risk för spam, vilka märken är bäst? Alternativet att sy själv, det existerar tyvärr inte i denna familj.

Jag är tacksam för svar!

Så, nu har jag skrivit ett helt inlägg om blöjor. Ber om ursäkt för detta.

***

Tillägg, en dag senare.

Nu fick jag vårt paket med blöjor på posten. FuzzyBunz (tror jag de heter) i all världens färger. På paketet står det att ett barn omsätter 12-18 blöjor (per dygn? How much can they pee?) och till det skall man räkna extra inlägg för nätter, resor och andra tillfällen. Okej, jag har en halv uppsättning. Liten får gå på toa de gånger blöjorna tryter.

Jag är verkligen ett blöjblåbär.

Intentioner, en fortsättning.

Jag fyllde faktiskt i några luckor i boken igår. Raderna blev inte speciellt många, men jag skyller på att en del av spörsmålen faktiskt skall besvaras först då liten är lite äldre.

Nåväl, de övriga höga tankarna jag hade om mig själv som mamma, innan jag blev det. Jag hade alltså alltid sett framför mig att jag blott skulle använda tygblöjor - ja, inte jag, men barnet - och att barnet skulle växa upp på mat jag själv tillrett. Naturligtvis användande mig enbart av de mest ekologiska och vegetariska ingredienserna.

Pyttsan. Pyttsan bara säger jag.

Mången skulle säkert vrida sig i själsliga smärtor om de kom och tittade hur vi egentligen lever. Här äts det minsann butikslagad burkmat - kall! - och engångsblöjor finns det minsann undangömda här och där!

Hurra för mig och mitt ekologiska fotavtryck.

Nej, men, låt mig förklara. Liten är alltså uppvuxen på burkmat och engångsblöjor. Och jo, du läste rätt; då han flyttade hem till oss var han ovan med att äta varm mat. Så, rätt länge har jag "låtit bli att göra alldeles för stora och många förändringar" - för länge.

Jag har ju kokat mat åt honom, några gånger, frusit matportioner som vilken supermamma som helst. Men, det där med att liten främst skulle äta hemmamat, det är tyvärr bara bull än så länge. Så, nu är potatis, sötpotatis och morot och ärter införskaffade. Bot och bättring.

Vi har en uppsättning tygblöjor också - ni märker att jag försöker, eller hur? - men, man kommer inte långt med en uppsättning, så det blir engångsblöjor mellan tygblöjorna. Och det måste erkännas, det skär i min själ då jag lägger engångsblöjor i skräpkorgen. Verkligen. Så, ytterligare bot och bättring är på kommande per post - tygblöjor i storpack är inköpta. Eller, bot och bättring blir det förstås först då vi börjar använda dem.

Vad då vi? Jag använder inte blöja, det är liten som skall använda dem. With a little help from his friends.

En sak har jag dock överraskat mig själv med; liten sover i egen säng. Alltid. Han somnar i egen säng och sover hela natten i egen säng. Det kan hända att han i misstag somnat i vår säng någon morgon då jag egentligen bara tänkt ta honom i vår säng för ett kort morgongos - men, det har alltså varit misstag.

Så, ungefär såhär fungerar basics hos oss just nu. Med vissa förbehåll för efterlängtade förändringar.

Jag och mina goda intentioner.

Jag är inte alls en sådan mamma som jag trodde att jag skulle vara.

Ett exempel; dagarna efter att liten hade flyttat hem till oss, fick han en av de otaliga gåvor han fått. En bok som heter något i stil med "Mina första år".

Jag har alltid haft för mig, under de tider jag längtat mig sjuk efter ett barn, att jag nitiskt kommer att anteckna mitt barns utveckling. Allt från första leendet till studenten. Boken liten fick i gåva öppnade ju för en manuell uppdateringsmöjlighet.

Tror ni att jag fyllt i boken? Tror ni det?

Inte ett ord.

Det här är bara ett exempel, jag kan återkomma under rubrikerna "Mitt barn äter blott mat mamma kokat" och "I det här hushållet använder vi bara tygblöjor".

Tillbaka till boken, det skall erkännas att jag, då jag första gången tog tag i den för att fylla i våra bravader, snubblade rätt tidigt. I rutan där man fyller i namnet på föräldrarna. Nu har jag bestämt mig för att skippa just den rutan och hoppa vidare till mer självklara saker att fylla i.

Och jo, jag skrev tidigare om litens yrkesval. Jag gör mitt bästa för att inte låta honom utöva sitt yrke ännu. Det vill säga lyfter honom från kablarna de gånger jag hinner. Nu har ytterligare ett yrke visat sig intressant, liten vill också bli trädgårdsmästare. Jag gör mitt bästa för att förhindra ett alltför stort inmundigande av jord och sånt...

Nu, boken.

Det ena och det andra.

Vi har firat valborg. Vi höll oss inom vårt område och firade med några familjer (!) i brunschens och eftermiddagsgrillandets tecken.

Utropstecknet efter "familjer" - ja, jag kan inte upphöra förvåna mig över att vi faktiskt sugits in i "familjegemenskapen". Vips, så umgås vi med andra familjer (!) med små barn (!). Det är brunsch med tilltugg också för små, och det jag måste låna är en burk mat för åttamånaders bebis (!). Kvällens grillande ute i parken, det avslutas tidigt för min del, för jag går hem och nattar liten (!).

Otroligt.

Åtta månder. Så gammal är liten nu. Och det händer nya saker varje dag! Vi var på rådgivning, BVC, senaste vecka, med läkarkontroll och allt - och just under besöket hos läkaren bestämmer sig liten för att han visst kan kräla framåt också, hittills har han blott åkt bakåt. Jag skyller på linoleummattan hos läkaren... Men, visst tar han sig framåt här hemma också, det då jag låter honom sparka på utan strumpor.

Andra favoriter (som faktiskt inte enbart är underbara) just nu, det är att kvida som en griskultning, vilket han gör då han inte får sin vilja fram och att grymta som en lite större gris, vilket också är ett protestläte.

Jag älskar honom så.