Åh. Drömmar går i kras.
Jag har, efter några om och ytterst få men, lyckats övertyga min man om att det är en god idé att han åker ut till landet utan mig i morgon.
Jag skall jobba hela helgen och har verkligen sett fram emot ett par kvällar ensam i vårt hem.
Så, nu då det är en kväll kvar till FF, då ringer en av utomlandskompisarna. Och frågar om hon och hennes man får sova hos oss under helgen.
Buuuäh.
Jo, det är klart de får. Det skall bli roligt att träffa dem.
Men, mina ensamkvällar, jag ser hur de försvinner. Går upp i rök.
Det är mitt eget fel. Jag kunde ha sagt nej. Jag kunde ha sagt som det är. Eller tagit till en vit en.
Buuuäh.
Det är inte lätt att få sitt behov av ensamhet tillfredsställt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är verkligen skönt att få vara ensam hemma ibland! Min man är borta på tjänsteresor med jämna mellanrum och i hemlighet tycker jag att det är rätt skönt... Tror det är bra för förhållandet också, att vara ifrån varandra då och då. Synd att dina ensamma dagar försvann.
Förstår precis!!
Jag har också ett enormt behov av att få vara ENSAM. Ensam på riktigt, med mjukisbyxor, smutsigt hår och dåliga tv-program. Att bli fråntagen det då man redan ställt sig in på det är ju ren tortyr.
Kämpa på!
kram.
Skicka en kommentar