Då vi redan är på kalas - tack för gratulationerna! - kan jag fortsätta fira! Det ser nämligen ut som om jag och min kropp har återupptagit cyklandet.
Menscyklandet.
Om jag inte missuppfattar situationen helt och hållet - jag hoppas verkligen att det här är förklaringen till de senaste dagarnas cravings for the white sugar - är det mens på gång. En snabbcheck i kalendern ger vid handen att det är dag 29 i cykeln.
Så, det enda jag kan säga är; välkommen tillbaka, mensen. Du är egentligen omöjlig i denna situation - jag är ju fortfarande "gravid". Jag hoppas - och det här är riktigt bakvänt - innerligt att det är mensen som segrar över graviditeten i det här fallet.
Mensens återkomst känns definitivt som "ruta 1", men känslan av att återfå min egen kropp övervinner känslan av att vara tillbaka där vi någon gång startade.
Kalas, alltså. Fortsatt kalas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tja, vad ska man säga... Det är inte ofta man gratulerar någon till mens, men i sammanhanget kan jag förstå att den är mer eller mindre önskvärd.
Fira på du!
Hoppas det är din mens som kommer så din kropp äntligen kan få bli normal igen. Själv fick jag mens under tiden jag hade ex och läkarna fattade inte så mycket men den kom regelbundet varje månad och ändå låg hormonvärdet kvar på ca 100 i 3 månader. Kroppen går verkligen sina egna vägar.
Skicka en kommentar