Tingelings frågor

Här lägger jag ut krokarna, får napp och sen bara låter jag bli att svara på frågorna. Jag är usel. Men, jag tar till det gamla vanliga och anmäler att jag har för få timmar i mina dygn.

I alla fall, tillbaka till frågor och svar, nu är det dags för Tingeling att få svar på de frågor hon har:

Kan ni själva ha önskemål om åldern på barnet som kommer? Hurudan är processen innan barnet kommer, hur funkar kontakten med den biologiska familjen? Har ni ett stödnätverk vid eventuella problem som uppstår? Får ni ekonomiskt understöd?

Jo, vi får fortfarande ange önskemål gällande ålder!

Socialarbetarna försöker matcha barnet med fosterföräldrar de tror och hoppas att skall passa barnet. Först skulle vi komma att höra barnets historia, myndigheternas version av den, samtidigt som vi skulle få se ett eller flera fotografier på barnet. Efter det följer - om det är möjligt - en träff med de biologiska föräldrarna. Träffen ordnas på socialarbetarens jobb. Sen följer träffar med barnet, de sker först på barnhemmet och efter det hemma hos oss. Då tiden framskrider får barnet övernatta hos oss och efter lämplig tid flytta in hos oss.

Kontakten med den bilogiska familjen beror förstås på förhållanden. Målet är att försöka träffa den andra familjen en gång i månaden. Berusning, våld, aggressioner - anything bad - så inhiberas träffarna med den biologiska familjen. Ofta händer det att de bilogiska föräldrarna aldrig dyker upp, tyvärr.

Vi skulle stå i regelbunden kontakt med vår socialarbetare. Både så att vi träffar henne på hennes jobb, samt att hon besöker oss. Socialarbetaren är också med under träffarna med de biologiska föräldrarna i uppstarten. Kontakt till psykolog, terpeuter och andra sker också via socialarbetaren - det tills vi kommer igång och klarar oss på egen hand. Nätverket av andra foster- och adoptivföräldrar lär också vara guld värt!

Ekonomiskt blir vi ersatta, vi får en summa i månaden. Det i och med att vi tar hand om "annans barn". Jag har ingen aning om hur mycket det handlar om... Sen finns det rätt stränga önskemål om att åtminstone en av oss skall stanna hemma med barnet så länge som möjligt. Vilket jag inte tror att skulle vara ett problem!