Detta sällsamma tillstånd.

Den varsamma handens smekning över den vackra magen. De tunga brösten, den något ansträngda andningen.

Vind som blåser i guldfärgat hår, solsken i välbekant och kärt ansikte.

Leendet som känns längst inne i hjärtat.

Och blicken, den tindrande, lycksaliga blicken. Denna speciella blick med hisnande sanning.

Ett handfast grepp med varsam hand, en smekning över den vackra magen och den klaraste av stämmor; Känn! Känn här!

Det gläder mig oerhört, att jag är så innerligt lycklig över att finaste vännen är så nära det stora nu. Det gläder mig att jag får följa med. Det gläder mig att det gläder mig - att hon var en av dem som vandrat min väg, som vandrar den ända fram till mål.