Jag var inne på den lokala HVC:n i morse, detta för att bli tappad på det ente röret blod i jakten på det nollade hcg-värdet.
Jag hann precis sätta mig ner utanför laboratoriets dörr för att invänta min tur då det börjar hända. Ingående kommer en medelålders man, säsongsenligt klädd i shorts och sandaler. I normal takt närmar han sig bänken intill min.
Plötsligt gör han en snabbdykning, framåt-neråt, jämrar sig och flåsar. Greppar skräpkorgen och börjar kräkas. Kräkas i kaskader. Kräkas i kaskader, länge och väl.
Skönt.
Behöver jag tillägga att en av de saker jag har mest obehag för i hela världen - det är att höra eller se en annan människa kräkas? Om det går att skönja, vilket det gick i detta fall, odörerna, så är det klappat och klart.
Så, ett fint sätt att skaffa också mig ett morgonillamående denna tisdagmorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, hjälp!! Jag hade dött. Eller i alla fall fått ett allvarligt ångestskov.
Du vet väl att jag lider av allvarlig emetofobi?
Fy fan. Hur klarade du dig? Fy fan igen.
kram
p.s. vad hade mannen för fel då!? Kan man inte ha en påse eller nåt med sig om man mår illa? GAAAH.
Men fy, inte kul! Jag börjar också må illa bara av att läsa om det...
Åh herregud! Jag skulle ha rusat ut och skitit i blodtagningen... Om benen hade burit mej.
Tingeling: jag visste inte att fobin har ett vetenskapligt namn. Jag lider också av någon sorts - ända sedan barnsben. Det har litetlitet lindrats sedan jag fick egna barn, men framkallar fortfarande hemsk ångest att se andra spy.... :-/
Skicka en kommentar