...slagdängorna man kan gnugga i ansiktet på människor som inte har fallenhet för att bli gravida?
Det är de gamla vanliga; slappna av, drick hostmedicin, ät hälsosamt, sluta tänka på det, köp ett hus, ta en paus, åk på en resa, skaffa hund, ha sex, ha inte sex, senast då ni adopterar så lyckas ni.
(Här ett långt djupt andetag.)
Just nu har jag lust att använda en slagdänga av motsatt karaktär, bara en enda;
Graviditet är ingen sjukdom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nån kollega som trampat djupt i klaveret igen? Suck.
Jag hade svårt att förhålla mig till den oundvikliga kommentaren jag naturligtvis fick också. Du vet - vi hade ju verkligen prickat av varenda punkt på listan, från hund till adoption och resa, för att inte tala om äktenskap.
Men tydligen garanterar de ovannämnda inklusive hostmediciner och spikmattor inte ett barn ändå.
Stön.
Hoppas du mår okej? kram.
Det finns så många människor som inte vet bättre.
Vi hade dopsamtal för vårt lilla mirakel i måndags. Prästen hade nog inga problem med fertiliteten... Han hade varit hos en familj med 5 barn och pratade länge om hur han beundrar dem som orkar med så många barn. Han gick på ett antal gånger om vårt "nästa barn" som om det var givet (och vi påtalade ändå att vi var tacksamma för det vi har och inte vet om vi får fler. Lillkillen är dessutom inte ens 3 månader, så syskonförsök finns inte på kartan än) m.m. m.m. Jag trodde naivt att präster kanske får se så mycket olika livssituationer att det skulle ge lite ödmjukhet inför livets realiteter, men nej! Jag ska faktiskt skicka honom ett förmanande ord efter dopet (vill inte hamna på kant med honom innan och orkade inte riskera bli rörd och gråta, som så ofta när man blottar sig)
De där kommentarerna är ju lika dumma åt båda håll egentligen. Jag fick mig en sådan "Graviditet är ingen sjukdom..." under min förra graviditet. Av en manlig bekant som råkar vara läkare. Då hade jag varit sängliggande i fyra månader och kräkts konstant åtta timmar om dagen utan möjlighet att ens behålla en klunk vatten. Jag åt bara på kvälltid, resten av dagen var jag som en magsjuk turist på charterresa - i fyra månader.
Sjukdom eller ej...
jag tycker att "graviditet är ingen sjukdom" är en fånigt talesätt. Jag kämpade i 10 år innan jag blev gravid orkar inte gå in på detaljer, men det har varit mycket smärta, tårar och kostat väldigt mycket pengar att komma till att jag nu har ett pyre i magen. Sedan 12:e veckan har jag spytt åtta gånger per dag (ibland mer) och haft en skyhögt blodtryck som inte går ner trots medicinering) och har beordrats vila av läkare och barnmorska och är nu sjukskriven. Glädjen över att jag väntar barn är enorm och jag kan stå ut med vad som helst. Men jag skulle inte kunna jobba så som jag mår nu...och när du är för sjuk för att kunna jobba, vad är du då? Sjuk eller gravid? Eller sjuk pga. graviditeten? Jag tycker jag ska ha rätt till sjukpenning även om jag förorsakat min sjukdom själv genom att bli gravid. Alla reagerar inte lika på hormoner och förändringar i kroppen.
Skicka en kommentar