Sådär, ja. Den för min del tredje och sista graviditeten är nu överstökad. Gårdagens blodprov landade på under 5 - så, nu är mitt blod friskförklarat. Jag är inte gravid längre. Hurra.
Vecka 1: hcg 50.000 (cellgifter) - start 19.11.2008
Vecka 2: hcg 70.000 (cellgifter)
Vecka 3: hcg 60.000 och 50.000 (cellgifter)
Vecka 4: 22.393
Vecka 5: 6.200
Vecka 7: 1.943
Vecka 8: 1.049
Vecka 10: 608
Vecka 11: 436
Vecka 12: 320
Vecka 14: 154
Vecka 18: 33
Vecka 25: 20,5
9.6.2009 (vecka 30): 2,1
Plommonet kvarstår, högst antagligen. Där ligger det och växer eller vad det nu gör. Plommonet skall få frodas fritt ända fram till februari nästa år, då sker följande kontroll, förutsatt att allt fortsätter som hittills.
Fest, med andra ord.
Medveten om att jag sett fram emot denna dag som få andra saker, så känns det ändå inte riktigt festligt. Det, å andra sidan, är säkert högst naturligt.
Festens tacktal?
Jag vill gärna tacka alla som orkat hänga med i alla svängar, både i uppförs- och nerförsbackarna. Ni är fina.
***
Ännu om "graviditet är ingen sjukdom" - det är ju ingen hemlighet att jag aldrig lyckats vara gravid på rätt sätt i speciellt långa perioder, så jag skall väl egentligen inte uttala mig - jag betvivlar inte en sekund att man inte kan må så illa att man blir fullkomligt utslagen (fråga mannen på HVC:n igår?).
Men, jag tycker inte att det låter klokt att säga att "man inte orkar komma på jobb" - då det är just graviditeten som är orsaken till icke-ork. Att man vill ta sig lite tid att fundera på hur den nya dygnsrytmen fungerar i det nya tillståndet. Att man helst stannar hemma och gör det.
Meningen är inte att det är jag som är huvudrollsinnehavare i fallet "någon mot resten" - men, det blir lite orättvist (åt många olika håll, också det manliga hållet) om de som är trötta på grund av tex. för mycket arbete förutsätts komma på jobb som vanligt, medan den gravida kan stanna hemma för att det finns en "orsak".
Medveten om att jag låter som en korstågsfarare, att jag säkert präglas av min historia, att jag uppfattas som drottning av bitterfitta - jag tror att jag skulle vara ense med mig själv också om om inte vore.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Grattis!
Om du vore här hade jag korkat Fresitan som legat allt för länge på kylning.
stor kram, igen.
Grattis!
och jag håller med dig, man kan med all säkerhet vara trött och må dåligt när man är gravid, men det kan man göra av andra orsaker också.
kram!
Första gången jag kommenterar,men jag har läst länge, länge. Om jag hade haft en chans att bli godkänd hade jag funnits där som fosterförälder. Finns inga ord för vad du/ni gått igenom, men lyllo det barn om landar i ert hem.
Men äntligen! Grattis! Friskt fint blod.
Kan hålla med om det där med graviditet förresten. Men jag vet inte om det bara är dom gravida som är orsaken, jag blir bortskuffad från en massa saker för att det förutsätts att jag är trött och orkeslös och inte ska eller inte borde. Oavsett mina invändningar.
Kram!
Helt enig - gravide er som regel ganske late og selv-sentrerte. Selv jobbet jeg frem til termin sist, pa tross av et par reelle plager, og det skal jeg gjore na ogsa. Mange bruker graviditeten som en unnskyldning for a slippe unna vanlige voksenplikter.
Tack för en fin blogg som jag läser ofta.
Vill bara kommentera att det finns gravida som behöver vila också. Annars kan det gå som för mig - bebis kommer åtta veckor tidigt och aldeles för liten.
Jag borde ha lyssnat på min kropp och inte på dem som tycker att graviditet inte är en sjukdom. Jag satte en ära i att streta på ändå - och det är inget jag är det minsta stolt över idag.
Skicka en kommentar