Jag är ond. Om inte ond, så riktigt otroligt kall. Kall sådär att salivutsöndringen avstannar.
Jag bara måste säga det; jag blir alldeles vansinnigt arg, rosenrasande ursinng på "gravid kvinna som det är så in i helvete synd om". Enligt henne själv.
Okej, jag förstår att det är tungt att må illa. Att denna plötsliga situation är omvälvande och upprörande. Att det kan kännas som om man är en smula vilse.
Jag har snäppet svårare med det här att det är så in i helvete synd om henne - att det på något vis är på annans ansvar. Att till exempel jag skall delta i tycka synd om. Att jag skall ställa upp lite extra, vara lite extra förstående.
Det varken gör jag eller är.
Det är för mycket för mig, att tycka synd om denna arma kvinna i hennes utsatta situation.
Svårast har jag med mig själv. Jag känner hur det är is längs hela min ryggrad, is som klistrar fast min tunga i gommen, is som sticker ut som elaka tappar ur mina ögonhålor.
I ärlighetens namn, jag har stundom lust att gnugga denna kvinnas "synd om mig" på ett mycket brutalt sätt rakt upp i ansiktet på henne. Jag har lust att skrika det rakt upp i ansiktet på henne; ta ditt jävla synd om någon annanstans. Ta det till någon som bryr sig.
Så, så snäll är jag. Sådär innerst inne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det går inte att kräva snällhet av dig på den fronten efter de prövningar du/ni gått igenom. Vet den gravida kvinnan om det är hon förjävlig, tycker jag. Jag följer dig i bloggen, men är inte så aktiv på skrivfronten. Kram på dig!
du är mänsklig!
Ärligt talat hade du varit vrickad om du reagerat på ett "snällare" sätt med din historia och din situation.
kan du inte trycka upp lite av hennes tycka-synd-om i ansiktet på henne, utan att själv behöva släppa på din privata upplevelse? En syrlig kommentar om att hon kanske skulle tänkt på det tidigare/knipt ihop knäna/kanske skulle ta och göra abort eller liknande...?
Förstår dig fullständigt.
Du har ju lyckats läxa upp en kollega tidigare på ett helt fantastiskt sätt, det är inte dags igen??
Kram Maria
Klart att hon kan stoppa upp sitt synd om i häcken. Det förstår jag att du tycker.
Kram
Dersom det er en person som klager til deg har hun mangel pa empati og vanlig anstendighet. Dersom du irriterer deg over kvinner som ikke vet om din situasjon som sliter med graviditeten og git uttrykk for det, mangler du empati. Alle ma prove a se bortenfor sin egen horisont. Det er lettere nar man har det bra enn nar man har det tungt, men vi ma alle forsoke.
Håller med anonym, hon vet inte om din situation, så varför stör det dig?
Är själv ofrivilligt barnlös men jag vägrar bli bitter.Folk som frågar om man har barn är inte elaka,de undrar bara,en vanlig fråga! Ärligt talat hur många här funderade redan innan över att det kanske inte kan bli barn? Just det-det gör antagligen inte folk med barn-funderar på allt som kan gå snett. De funderar inte heller på folk som inte kan /vill ha barn,om man sen vill berätta är upp til en själv
/ Annika
Självklart borde alla kunna känna empati för varandra, men en del gravida tycks glömma bort det stora miraklet mitt i alla "tyck synd om mig"-krämpor. Att gå och klaga vitt och brett om dessa när man som vuxen vet att andra kanske kämpar för att vara i samma situation är omdömeslöst. Klart som katten att man visste om att ofrivillig barnlöshet fanns, innan man började försöka att bli gravid. Man har väl lite allmänbildning, eller?? Allt behöver inte vara självupplevt för att man ska få kunskap om det. När det kommer till mig själv ser jag allting realistiskt. Allt kan faktiskt hända en själv. Även det värsta. Att tro något annat är ju bara naivt.
Tack för mig.. Kram till dig!!
Skicka en kommentar