Framtid.

Ni är så fina.

Tack för er glädje. Den gläder och värmer.

Det kanske låter litet, men, ni var faktiskt de första jag ville dela den här nyheten med.

Jag skall passa på att berätta att det inte är många i bekantskapskretsen som vet vad vi planerar, eller var vi står. För en del släktingar, riktigt nära sådana, för vänner och för bekanta, så kommer det här att komma väldigt plötsligt. Vi har mer eller mindre bestämt oss för att berätta nyheten då det börjar närma sig ett barn.

Tidtabellen, då. Det finns egentligen ingen tidtabell. En delorsak är att organisationen, precis som alla andra arbetsplatser, sakteliga återvänder från diverse semestrar och samtidigt vill våra handledare att vi, min man och jag, filar på specifikationen.

Vi har blivit ombedda att fundera på hur "liberala" vi kan och vill vara i våra förhållningssätt till barnen. Hurudana föräldrar vill vi godkänna? Vilka sjukdomar och skavanker är ok?

Åldern behöver vi inte fundera mycket på. Den rekommendation som finns i vårt betyg är "barn under tre år".

Vi kommer att återkallas för åtminstone en träff med handledarna. Det kan hända att vi får en ny handledare, i och med att de vi jobbat med nu egentligen ansvarar för föräldrautbildningsgruppen. Den träffen styr egentligen hur resten av hösten, året och framtiden förlöper.

Det känns lite konstigt att inte ha en tidtabell helt plötsligt, hittills har alla datum varit fastslagna, och nu - väntan. Men, vi var och är förberedda på väntan. Nu är det ju en fin väntan, som ger resultat.

I slutbetyget finns min och min mans konstaterande om att vi gärna ser att vi får fira jul som en familj med barn - i och med att det finns med i betyget så finns det ju en liten, liten möjlighet att det blir just så. Att de på organisationen inte ser någon orsak att låta oss vänta längre.

Saligt.

Än en gång. Tack för alla vackra ord och glada utrop. Allt det ni säger ligger mig oerhört nära hjärtat.