Finaste Tings blogg får mig att komma ihåg att jag aldrig kallades till en återkoll på IVF-kliniken. Det finns något i mig som får mig att undra varför jag inte kallades till ett eftersnack?
Jag kanske anses vara ett så hopplöst fall att det inte lönar sig att diskutera med mig?
Egentligen vet jag inte ens om jag skulle vilja gå tillbaka för ett samtal med min alldeles underbara IVF-doktor, blotta tanken på att gå in på kliniken får mig att rysa.
Det är lustigt (?) det här - hur långt borta hela IVF-karusellen kan kännas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Var inte så hård mot dig själv.
Kram
Skicka en kommentar