Det samtalet.
Det samtal jag bara hört talas om, det samtal jag väntat på, det samtal jag inte trodde jag skulle få.
Det samtalet fick jag igår.
Jag är i upplösningstillstånd. Vi är totalt snurriga i huvudet av den lilla information vi har.
Samtalet, det stämmer det jag hittills hört - man går omkring och tror att man är föreberedd, att man kommer att ta det lite piano då telefonen ringer - och verkligheten är en helt annan.
Samtalet rubbade min värld. Det är verkligen en chock - en gladchock och en chockchock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Gladhock! Det är BRA! Väntar på att få höra mer, men tillsvidare är jag bara glad jag med!
ÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!
Mera, mera, mera!!
Men for now: GRATTIS!
Stort, varmt och hjärtligt sådant!
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
Oj, oj, oj. Nu vet jag mera och jag är helt skakig i knäna.
Detta är så fint, så fantastiskt, så ... kärlek!!
puss på dig fina!!!
Åh vad härligt!! Jätteglad för er skull. Kram
WOHAAAAAAAAA!!!
GRATTIS!!!!!!!!!
Fantastiskt! Stort grattis!
Men berätta mera! Är ni där nu, är det dags?! Kramar!
Grattis!!!
Äntligen, grattis grattis grattis!
Härligt, och spännande, vill så klart höra mer när du vill berätta.
Åååå, så underbart!!
Stort stort GRATTIS!!
Så nyfiken på att höra mer nu...
Varma kramar
Har precis hittat hit till dig, genom bloggtoppen. Är just nu på inlägget om telefonsamtalet.
Vi har ju också varit där, två gånger. Den andra gången lite närmare det du tydligen och nyligen gått igenom och fått erfara. Jag måste bara läsa vidare i din bogg för att få grepp om du är den medsystern jag önskat jag kunde dela erfarenheter i hop med eller inte.
Mitt samtal kom för två år sedan i maj. Kanske har du varit inne på min blogg o läst, vänt o gått ut eftersom du då inte har varit i det läget som du kanske är i dag.
Jag återkommer i morgon o läser. Det är spännande må jag säga.
Skicka en kommentar