Nu hände det första gången. Tecknen har funnits i luften en tid redan.
Liten somnade på mage.
Det är inte mycket jag vet, men detta vet jag, det riktigt skallar i mitt huvud; låt inte din bebis sova på mage!
Nu har jag för mig att det rådet gäller för riktigt små bebisar, men, när det är okej att låta dem sova på mage - på riktigt - det har jag ingen aning om.
Och, nu, nu tänkte jag fortsätta hålla mig borta från alla dessa forum där tips, råd och besserwiss råda.
Liten sover gott. Det är huvudsaken.
...och jo, jag tittar till honom. Det är trots allt premiär!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
När de själva kan vända sig till och från mage är det ju helt okej. Man kan ju inte hålla på vända dem hela nätterna. Clara är ju ungefär lika gammal som "Liten" och hon vänder sig också ofta till mage och sover så.
Och jag tror som du; Inte läsa för mycker åsikter på forum. Vad som är intressant är istället barnpsykologi. Inte sådant som Anna Wahlgren och liknande (usch!), utan tex Jesper Juul. Han skriver kloka ord.
Jonatan började sova på mage när han var sex månader för han kunde vända sig själv då. Jag kunde ju inte gärna kolla honom mitt i natten och hålla på och vända på honom när han vänt sig själv på mage. Jag pratade med en barnläkare då som sa att när de kan vända sig själva så är det ingen fara att sova på mage. Dessutom är risken högst att dö i plötslig spädbarndsdöd innan sex mån och din lilla är väl lite över sex? Kram
För tjugo år sedan, då mina var små så SKULLE dom sova på mage. Och jag upphör aldrig förundras över svängarna i barnskötsel och -uppfostran. Låt du liten sova som han känner bäst!
Skicka en kommentar