Mitt och vårt förändrade liv.

Jag har fortsatt lägga liten i hans säng då han skall sova. Det fungerar fortfarande fint, nätterna är betydligt lugnare nu, han vaknar två, tre gånger och sover över huvudtaget lugnare. Det gör hans föräldrar också. Min syster, mamma till två barn, var här senaste vecka - och hon undrade om jag kunde komma hem till dem och lära hennes barn att somna i sina egna sängar. Det värmde.

Tänk att jag "kan" något som har med små barn att göra. Mitt barn, dessutom. Förunderligt.

Vi har deltagit i en musikstund som ordnas här i vårt område, en halvtimme i veckan. Liten tycker väldigt mycket om musik och stortrivs i min famn då vi sjunger och dansar. Med anledning av den annalkande påsken sjöng vi senaste vecka glada visor om värpande hönor. Tanken slog mig under hönssången och kacklandet - tänk om någon på jobbet hade sett mig just då... Det är en av de få gångerna jag tänkt på mitt jobb. Steget från karriärkvinna till kacklande höna var tydligen inte så stort....

En sak som fick mig att skratta senast idag, det är det enkla konstaterandet att den salva jag tidigare använt som salva för nygjorda tatueringar, det är nuförtiden en salva som används i rumpan.

Ja, i litens rumpa då. Inte i min.

Mitt nya liv.