Min man är uppenbart tagen av hur väl jag tar hand om vår son (jösses så det snurrar till i magen då jag skriver så!) eller djupt skärrad över hur tungt han tyckte det var att vara ensam hemma med liten i en timme.
Han kom hem med blommor, han ville ge mig blommor som ett tecken på hur mycket han uppskattar min goda hand med liten, samt mitt oerhörda lugn och tålamod med den samme.
Det kändes väldigt, väldigt, fint. Också för att min man inte direkt är prins of romantik om man uttrycker det snällt.
Vår son igen, ja, han är jättesnubig fortfarande. Det gör att han sover lika oroligt som de nyblivna föräldrarna. Det gör att han - och de nyblivna föräldrarna - är lite trötta på dagen. Sonen är dessutom lite gnällig. Jag, jag är fortfarande blott innerligt salig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så härligt att vara så nykär att t.o.m. en snuvig, gnällig son är en fjöjd :-) Kul med uppskattning från maken också!
Fantastiskt - inte förkylningen, inte blommorna... men liten! Världens största grattis, läser med tårar som rinner av glädje! Lisa
Jag vill först och främst vill jag säga Grattis! Underbart att följa er familj. Men sedan vill jag slå ett slag för att ni ska kräva ersättning från kommunen för utebliven abetsinkomst. Det är de flesta (läs alla) kommuners policy att ersätta familjehemsföräldrar för den inkomst de förlorar när de är hemma med ett fosterbarn (oavsett ålder). Alla barn behöver vara hemma med sina nya föräldrar när de kommer till ett familjehem och när barnet är så liten som er son då är det ju ingen tvekan. Pojkens biologiska föräldrar kan också överlåta sin föräldradagar på er. Men det är inte alltid det är möjligt beroende på relationen mellan dem och socialtjänsten. Lycka till!
Åh jag har inte varit här på jättelänge -men vilka fantastiskt goda nyheter -GRATTIS till er alla tre :)
/tjejen
Skicka en kommentar