Det är en verklig rollercoaster. Medveten om att jag skriver som en glad lärka på uppers, jag är ju innerligt glad, så är också transportsträckan till det svarta så kort, så kort.
Allt innan mötet på onsdag är helt svartvitt. Glädje - what if? - glädje - what if? - glädje - what if worst case scenario?
Trots att förståndet och socialarbetaren säger att allt är i sin ordning, så känns den glädje som bubblar upp fortfarande förbjuden.
Vi testade idag igen, genom att titta på barngrejer i butiken.
Det går inte.
Shoppblockad.
Skräck.
Och den innerliga, otroliga glädjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag mysryser och får LilleSkutt-varning (han är gråter som en fontän i gamla tecknade filmer) när jag tänker på att det snart är dags för er...
Skicka en kommentar