Först av allt; det känns som att krypa upp i en stor, varm famn. En hand som stryker mig sakta över ryggen, en låg röst som viskar tröstande ord i mitt öra. En famn som står ut med min ilska och ångest. En tröja som torkar mina tårar.
Så känns ni.
Trygga fina ni. Som inte ryggar tillbaka. Som står ut.
Kärlek till er. Kärlek åt er.
Tack.
Den rätta lottoraden, omgång tre, version fyra, misslyckande nummer två:
Vecka 1: hcg 50.000
Vecka 2: hcg 70.000
Vecka 3: hcg 60.000 och 50.000
Vecka 4: återstår att se...
Provtagning i morgon. Ultra på sjukhuset på torsdag.
I vågskålen: en julvecka i fjällen.
Fjällen, ja, det hänger på om jag fortfarande är i rörelse- och reseförbud, nu och sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Massor med tummar för att det hänt ngt mer denna gång! Värdet i botten helst!
Hoppas så att ni kan åka på er resa och få lite välbehövd avslappning!
Kramar
Hoppas att resultatet visar rätt siffor den här gången och att du kan få en skön resa. Det är skit och förjävligt att det ska vara så svårt.
kram, tänker på dig!
Julvecka i fjällen - ja, ja, ja!! Det ska ni få, det måste ni få! Ingen kan behöva det mer än ni.
Hoppas!!
Du skriver så vackert! Hoppas så att värdena ger klartecken för fjällenresan!
Skicka en kommentar