En tanke slog mig här om dagen då jag tömde diskmaskinen; tänk vilken salig lycka att vi aldrig fick ett biologiskt barn!
Hade vi fått det, hade liten inte funnits hos oss idag.
Salighet.
På något vrickat, twistat, sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är så det är. Livet och tankarna. Helvrickat. Tur är väl det ; )
Jamen, faktiskt. Eller hur?!
Knasigt... :)
Härligt! Men konstigt, samtidigt! Livet är förunderligt. Magiskt, när man förstår det!
Kram
Jag vet precis hur det känns! Det är en konstig lycka.
Kram
Låter underbart och ger hopp!
Å vilken fin tanke. I det förvirrade konstiga Villhabarn-landet. Vilken tur ni fick Liten, det var ju Liten ni väntade på!
Skicka en kommentar