Byta skiva, byta kanal?

Jösses.

Jag önskar att det fungerade så, att någon faktiskt kunde komma och byta tankeskiva i mitt huvud. Nu har skivan, betitlad "jo-nej-jo-nej-jo-nej-jo-nej-jo-nej-jo-nej-jo-nej-jo-nej-jo-nej", snurrat så många varv att jag håller på att bli (?) snurrig.

Känslokasten är tvära just nu. Samtidigt som tankarna åker överhastighet i mitt huvud är jag själv, det som finns så att andra ser det, fullständigt handlingsförlamad.

Jag får absolut inget gjort.

Puka och trumpet. Jag inleder min semester idag, har just fått gjort det allra sista - tror jag. Jag lägger till ett ytterligt tecken på min kommande medelålder då jag upptäckte att jag byter radiokanal; nu då sommaren är här, den börjar förstås samtidigt som jag inleder min semester, byter jag kanal. Till den kanal som det lyssnades på då jag var liten. Under de ohemult långa och soliga somrarna vid havet som aldrig tycks komma åter.

På tal om sommar och semester, en av mina innersta och hetaste drömmar daterade (2007 och) 2008 är att jag skall få glida in på jobbet efter semestern som en gravid kvinna. Inte för att det skulle förändra något, det är ju inte så att jag skulle rusa in på jobbet och skrika "jag skall ha barn!" direkt i augusti - men, det skulle ge mig delar av min ryggrad tillbaka, det skulle bredda mitt fokus. Hur tokigt det än låter.

Det känns nästan skamligt att skriva ner den drömmen. Den känns - också idag - så avlägsen att jag är nästan övertygad om att barnalstringsguden skakar på huvudet åt min dröm.

Struts kunde vara ett alternativ nu. Ner med det oborstade, förvirrade huvudet i sanden bara, det enda som syns är en stjärt. I sisådär nio månader.