Det är inte många timmar jag har varit vaken, men jag kan lova att jag säkert varit på toaletten 10 gånger redan. Min toaneuros är verkligen inte av denna världen.
Äckelrapporten just nu lyder; det rinner Lugesteron ur mig. Jag tror att det är det enda som rinner ur mig?
Jag har faktiskt ingen aning.
Men, chocken från början av veckan har lagt sig, inga färskblodiga flytningar har skådats efter det. (Det är skrämmande att skriva just de orden, var gång jag försökt slappna av ens för en liten stund så känns det som om "något" kommer och river upp mig ur den vilan...)
Det är helt galet, men det känns som om det är bäst att gå på helspänn hela tiden - då borde ju inget kunna överrumpla mig. Är övertygad om att det inte är hälsosamt för mig eller för någon annan, men jag vågar inte slappna av.
En och en halv vecka till VUL. Dagarna segar sig fram. Jag tror det här är första gången jag önskar att dagarna under min semester skulle gå att avverka i snabbare takt.
På tal om semester förresten, sällan att jag varit så här urlakad efter en semester? Nu skall jag inte förhasta mig - det är ett par veckor kvar av den lediga tiden ännu. Jag kanske går över den osynliga gränsen och börjar dregla, totalt lealös? Det finns stunder då den känslan inte känns helt jättedistant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar