Det här är, utan tvekan, det eländigaste året någonsin i detta sorgliga, medelålders liv. Jag tycker väldigt, väldigt illa om detta pågående, urusla år 2008.
Dålig årgång, satsa inga pengar på mig, Argentina.
Det känns som om jag hade strössel i huvudet. Ett fragment jag funderat på idag är om jag eventuellt hade det lättare om jag trodde på något, på Gud, på ett liv efter detta, på ett "du får det du förtjänar"? Skulle det vara lättare då? Skulle det kännas skönt att kunna skylla på Gud? Skulle jag bli gladare av att tro att jag i mitt nästa liv kommer att yngla av mig så att de understa barnen kommer i kläm? Och vad fasiken - få det jag förtjänar? Jag vill veta vilket brott jag begått innan jag bestraffades på detta viset - och, varför fick jag inte välja straff? Livstid känns nättupp som ett glättigt alternativ just nu.
Om jag nu - i det riktiga livet - tror eller inte tror på något, nej, jag är väl mer en pragmatisk fatalist. Jag har ändå väldigt svårt att, känslomässigt, finna mig i att det var så här det skulle gå i mitt liv.
Jag skall inte stå här och kasta yxor i sjön, det ovan författade är bara ett bevis på strösslet.
En sak till, då jag nu är igång. Jag vet att det är svårt att bemöta andras sorg, men, jag lovar härmed att följande gång någon mig närstående drabbas av olycka eller sorg, att jag mer än en gång kommer att fråga om det finns något jag kan göra eller säga eller valfritt alternativ. Jag skall åtmistone försöka finnas till.
Jag är så otroligt ensam med allt det här. Närmast känns alla ni, alla ni här. Fina ni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag har tänkt mycket på det här med gud jag med. Jag hade en tro innan all skit hände, men nu är allt borta. Jag kan inte tro på en gud som vill mig så illa. Eller en gud som inte är närvarande och därmed inte kan hjälpa mig när jag behöver det. Allt är upp till mig nu. Jag kan bara tro på mig själv och andra människor. På nåt vis känns det bra. På ett annat sätt känns det oerhört ensamt. Jag beundrar de som kan hitta sin Gud i en sån här situation och som kan hitta tröst i det.
Jag finns här i din resa och önskar dig allt gott! (du kan få kalla mig gud om det skulle kännas bra) ;)
Kram
Fina, fina Eludie! Håller med dig, hur mycket man än delar med sig så går man igenom detta ensam, det är ju i din kropp det pågår och det kan man inte helt dela med någon annan. Rycka upp dig kommer du att göra i sinom tid för det förhållandevis lilla jag vet om dig är att du är en stark kvinna som varken öde, slump eller gud (vad man nu väljer att tro på) rår på. Att komma tillbaka till jobbet utan att få bära på din lilla hemlighet måste ha varit förkrossande, du hade ju trots allt all anledning att tro och hoppas att det var din/er tur. Till dess kommer vi att fortsätta läsa dina inlägg, deppiga eller inte.
Stor kram på dig!
Ps, jag skriver under på att 2008 hitills varit ett shity year!
hm... shitty year menade jag förstås. Sorry, jag är lite anal när det gäller mitt skriftspråk.
Så går jag in på din blogg och ser det tråkiga som drabbat dig. Fan! Så ledsen för din skull.
Kram!
Jag tror inte att det finns någon gud som sitter och planerar alla ondsinta saker som händer, inte någon gud alls och därför ingen som planerar, men ibland undrar man ju varför det ska vara så svart, om någon motarbetar en...
Förstår att du tycker att det har varit ett pissigt år hittills, hoppas hoppas att året kommer visa upp en bättre sida för dig snart.
Finns här och lyssnar, läser och tänker på dig. Kram!
Känner så igen tankegångarna. Ibland tänker jag att det borde finnas någon sorts övergripande rättvisa i livet, en våg med allt jobbigt i ena vågskålen och allt roligt i andra och att vågskålarna ska vara i balans. Öser det ner skit i svarta skålen så MÅSTE den vita skålen få sitt. Det går väl inte att väga saker mot varann, men om det gick så önskar jag att vågens svarta vågskål flyger upp i luften och kastar bort allt sitt innehåll. Och att det inte räknas årsvis, alltså att 2008 är svarta skålens år, hoppas mer att det är fråga om att balansera upp redan årets räkning. Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda, va? Jag kan väl sammanfatta det med att jag hoppas att ditt 2008 till slut visar sig sluta vara det shittiest one ever för att övergå till att bli det greatest one ever. /Miljas
Eludie....jag hoppas av hela mitt jag att året ska vända till något mycket, mycket bättre för dig!! Har inga lösningar att sända dig, men väl en stor och varm KRAM!!
Skicka en kommentar