söndag 6 juli 2008

Ruta 1 - med nöd och näppe?

Jag vet inte hur många gånger jag försökt tugga och svälja ner mitt hjärta. Det, hjärtat, har bytt plats - det sitter i halsgropen.

Ruta 1 - beskedet om att jag är gravid - hann bli precis ett dygn gammalt innan orosmolnen hade samlats och bosatt sig ovanför mitt huvud. Inte bara de "vanliga" orosmolnen - utan också de helt faktiska bevisen, som, som alltid går att finna i ett använt trosskydd...

Fredagen inleddes och fortsatte ända in i gårdagens förmiddag med gråbruna flytningar. Absolut just bara det, men det var absolut tillräckligt för att få mig stopptokig av oro. Så, nu har jag skövlat en hel skog bara för att jag torkat mig - förlåt - med sisådär 15 minuters mellanrum.

Jag vet att det kan höra till. Att det egentligen inte är något att oroa sig för. Men, oroat mig, det är precis det jag har gjort i två dygn.

Idag har det lugnat ner sig, det lilla som fanns att få lugnt i byxan på mig. Trosfriden och ett nytt graviditetstest - med ett tydligare plus än i torsdags - gör att jag kan njuta och vara glad en stund.

Jag är gravid, just nu i alla fall.

Ultraljud om dryga två veckor - för tillfället är det den milstolpe jag försöker fokusera blicken på.

3 kommentarer:

Thibb som... sa...

Önskar att jag kunde ta bort din oro, men jag kan bara instämma i den. Det kan jag berätta är att oron blir något mindre. Men den finns där hela tiden... Först är det oro för att 'det' ska stanna, sen att det ska vara friskt, sen att allt ska funka alla månader o nu börjar jag oroa mig för förlossning... Welcome to the worrying club!! (vad jag hört tar det aldrig slut, oroandet, inte ens när barnen/t är 40...

Signora sa...

Ihaaaaaaaaaaaaaa!!! Ni väntar ju MIRAKEL!!! Massor av grattis! :-)))

Och oron, ja... Det är ju inte bara att "göra en ny" om det skulle hända något, så jag förstår varför hjärtat sitter i halsgropen. Men om två veckor, när ni får se fina tickande hjärtan, så släpper det - för några dagar. ;-)

Grattis igen!!!

Fertilitetsturist sa...

Åh här var det stora nyheter!!! GRATTIS!!!!!!! Förstår din oro så väl men önskar att du slipper den snarast! Stor kram!