Ingen bebis. Inga bebisar. Ingen Ture. Ingen Frank.
En tom, jävla livmoder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
En blogg om resan från en eländig barnlöshet till livet som mamma.
- Eludie
- I handboken om mig finns kapitel som barnlöshet, missfall, provrörsbefruktning, utomkvedshavandeskap och adoption. Missfall på en spontan graviditet 10/2006. Undersökning gjord 11/2007. IVF 1 1/2008 - neg. IVF 2 4/2008 - neg. FET 6/2008 - testar positivt, men det resulterar i en utomkvedsgraviditet. IVF 3 11/2008 - testar positivt, men graviditeten sitter fel och aborteras. Har gått adoptionsrådgivning, valde att önska oss ett fosterbarn i stället. Fostermamma till liten från och med februari 2010.
Kontakt:
- eludie@gmail.com
Bloggarkiv
-
▼
2008
(247)
-
▼
juli
(18)
- Det är inte mycket, men kanske något?
- The shittiest year ever, the ongoing one.
- Snipp, snapp snut, så var semestern slut.
- Resterna, det som finns kvar.
- Visshet. Som gör ont.
- Den sista dagen i ovisshet.
- Saker som sker...
- Mitt liv i ett gummiband.
- Jag är en av dem. Testmissbrukarna.
- Skogsskövlingen fortsätter...
- Förlossningsdröm
- Jag har ingen aning om i vilken ruta jag står.
- Ruta 0?
- Ruta 1 - med nöd och näppe?
- Ruta 1.
- Det är i brösten det sitter.
- Byta skiva, byta kanal?
- Hur rubriksätter jag?
-
▼
juli
(18)
14 kommentarer:
Neeeeej! Jag är SÅ ledsen för er skull.
Vad hände?
Lille skutt
Jag är ledsen för er, ni förtjänar inte att det skulle gå så här. Fy, orden räcker inte till. Mina tankar är med er.
Kram Mary
Jag är så himla ledsen för er skull vännen! Precis som Mary skrev så finns det inga ord som tröstar eller hjälper. Inte ens att det är många som tänker på er hjälper, kan jag tänka... Usch, så överjävla orättvist! En vän till mig läser också din blogg och hon messade mig om att det varit en tung dag för dig och mitt hjärta sjönk. Jag satt i solen (som äntligen hittat hit) och njöt av en kopp kaffe. Helt plötsligt blev allt trist igen. Stor kram på dig kära Eludie!
Ååååh, lilla gumman... Känner med dig o din man, stackars kära lilla du! Det är inte rätt! Önskar det fanns nåt jag kunde säga eller göra för att ta bort smärtan. Massor, massor av kramisar! //T
Nej nej nej.....
Kram....
Neeej....inte rättvist!! Det var er tur nu....*kramar om*
Vad hemskt tråkigt, jag känner med dig.
/En annan Mary
Jag önskar att det fanns något att säga som skulle göra det lättare för er. Men ni klarar det här också. På något sätt.
Katarina
Neej! Vad ledsen jag blir. Fan!
Kram
Nej, nej, nej, nej............
STOOR KRAM
Om jag bara kunde komma på något vettigt att säga så skulle jag, har bara ett näe-näe-näe-näe-näe-låt-det-inte-vara-sant-inte-sant-inte-sant-inte-sant mantra i skallen. En skalle jag gärna skulle stoppa djupt ner i sanden och gräva upp sen när (din, min, allas) mage är nio månader stor. Du ser, inget vettigt att säga. Hoppas du kan tänka vettigare tankar. Varmaste kramar, Miljas.
NEJ! Fan, vad deppigt! Grymt ledsen för din skull.
kram
Ah, nej!!! :-(
Åh nej!! Fan fan fan fan!
Stora kramar till dig och din man!
Skicka en kommentar