Det här är beyond "jag ser bara gravida magar, det enda jag krockar med är barnvagnar, det kryllar av bebisnytt i bekantskapskretsen".
Först skall jag bara säga att jo, allt det ovan nämnda händer så gott som dagligen, fortfarande och säkert i många dagar framöver.
Men, det har kommit ett obehagligt tillskott i "saker man stöter på i en situation som denna" - det framför allt tv:n som överrumplar mig - det är sjukhusreality, det är barnmorskedokumentärer, det är fiktiva sjukhusserier - det föds (tammetusan) barn i alla dessa.
Var gång en babyscen dyker upp river det till någonstans i mig. Än värre är det då min man är hemma och ser det samma - då är min första tanke "står han ut med att se detta?" - och "står vi ut med att ustätta oss för detta?". Där program barnförbjuds (!) i olika kategorier så tycker jag att program likväl kunde varna för att de innehåller barn?
Jag är stingslig idag, jag vet.
Speciellt stingslig är jag - och nu är jag högst antagligen tvungen att be en del av er om ursäkt redan i förväg, i synnerhet er som har barn, förlåt - i julkortstider. Senast idag har jag fått ett julkort som pryds av den lill* som önskar mig en fröjdefull jul.
Som jag tidigare skrev, förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Be aldrig om ursäkt för helt normala känslor. Kan också få kräkkänslor av söta vi-är-så-lyckliga-vi-tre-eller-varför-inte-fyra-fem-för-allt-i-världen-julkort.
Varma kramar m.
Jag håller fullständigt med! Trots att jag har barn och är gravid (värsta sorten, jag vet). Men aldrig i livet att jag skulle skicka julkort med min son som motiv till mina vänner. Och inte heller något puttinuttfamiljekort. Jag fattar inte varför man gör sådant?!?!
Enda undantaget är julkort som min son får göra själv och skicka till sina kompisar, de har en bild på honom med. Mest för att jag ser hur glad han själv blir när han får julkort med bild av en kompis. Men där är det stopp.
Jag skulle också gärna förbjuda barnbilde-julkort. Varför måste de? Inom närmsta familjen och nära vänner okej, men från bekanta? Nej tack. Hellre en bild på föräldrarna för att se hur mycket tjockare de blivit eller om de gjort nån trevlig bröstoperation eller så. ;)
Kram
Be inte om ursäkt, vi är många i barnlöshetsträsket som håller med dig helt och hållet. Det gör iallafall jag.
Kram Maria
Förra julen gjorde vi en lätt parodi på barnjulkorten: Vi skickade kort på vårt nyköpta gamla hus och kombinerade jul- och flyttkorten. Undrar om någon fattade piken?
Det värsta sortens barnkort är bekanta som man inte har kontakt med, men man konstaterar år efter år, jaha, så har de kläckt en unge till :-( , speciellt om det är den typen människor som beklagar sig över hur jobbigt det är att vara småbarnsförälder.
Nog om detta. Kram på dig, Eludie!
PS: Uniflora: Jag gillar din idé med tjockare-föräldrar-kort ;-)
Hej alla kära medsystrar i barnlöshetsträsket! Det var nog lite väl käckt, vi önskar ju inget hellere än att inte vara här...men
jag är så otroligt glad att jag äntligen har hittat er i bloggvärlden, vi behöver varandra där vi nu sitter utspridda i olika delar av landet.
Jag blev så lättad att läsa om era tankar om julkort, jag blir helt rabiat den här tiden på året då alla dessa "titta vad vi har- som inte du har"-kort börjar dimpa ner. Idag kom första, från en vän som är väl insatt i vår problematik. Vad gör man? Jag tappar hoppet om vänner, har de inte förstått nånting om vad vi går igenom, om så bara lite grand? Eller är det för mycket begärt?
Jag håller med föregående, släkt, mor-farföräldrar ok, men oss andra?
Varma kramar till Er alla!
Skicka en kommentar