Ett liv i sus och dus.

Och rus?

Som tidigare utlovat, en efterlängtad hemmakväll, FF - och en ganska stor förväntning på lite crazy going.

Så, det här måste ju bli ett genomdekadent inlägg, lite rökigt med en uppenbar air av andedräkt dränkt av av vin. Ni väntar ivrigt på att jag skall leverera ett fyllegenomärligt inlägg, ett sådant som gör att min första tanke i morgon då jag vaknar är N.E.J.

Ledsen, jag är tvungen att göra alla besvikna, det inkluderar också undertecknad. Absolut ingen ork i kroppen för bus just nu. Det är aboslut inget "fel" - varken på mig eller på hemmakvällen, jag är bara trött efter två dagar ute i frisk luft. Så pass trött att jag, idag då jag kom hem, var tvungen att sova dagssömn...

Sitter och tittar på Eurovision Song Contest - vet faktiskt inte varför, jag är inte ett dyft intresserad - och surfar. Så, två av tre "löften" uppfylls i alla fall.

Det är skönt att vara ensam hemma. Jag tycker, precis som klyschan säger, att det är skönt att vi, min man och jag, får vara från varandra i några dagar. Det är skönt att sakna honom.

Jag lever, som man också kan läsa i mina inlägg, det typiska "mellanskedet" i barnalstringen. Det händer ingenting, också en variant av att gå i väntans tider, som det så vacker heter. Också det här är något som jag, tyvärr, fått lära mig under den här perioden i mitt liv - att helt och hållet dela upp mitt liv i enlighet med min menscykel.

Två, tre dagar av "nu finns det en teoretisk möjlighet att lyckas" - och då skall det f*n i mig kn*llas. Ett par veckor av "väntans tid" - då man skall leva ett väldigt tuktat och välkammat liv - utifall att det hade lyckats. En timmes ilska, besvikelse och förtvivlan över att inte ha lyckats och sen, konstigt nog - den lugnaste tiden under hela månaden i fyra, fem dagar. Den lugna perioden efterföljs av två veckor under vilka man försöker pricka starten för dagarna av "teoretisk möjlighet".

Början och slutet i ovanstående stycke bör kopplas ihop, det pärlband som bildas, det är min livskalender och -klocka just nu.

TV-spektaklet är för övrigt riktigt fantastiskt hemskt! Har de som uppträder absolut inga vänner, ingen stab som fungerar som vettigt folk? Jag hade som tonåring en pakt med mina kompisar - vi tummade på att vi skulle berätta för varandra om någons kajal hade kommit åt att bli lite för smetig. Det är helt uppenbara katastrofsmetiga grejer på ESC-scenen, många av de uppträdande skulle arresteras på grund av stötande uppträdande om de gick lösa på öppen gata.

Om jag tittar en stund till så är jag tvungen att skippa eventuellt vin och gå direkt på starksprit.