söndag 18 maj 2008

Så het att jag gick upp i rök?

Nej, riktigt så het är jag inte, jag har bara varit upptagen med jobb och annat elände.

Utanför bloggens egentliga huvudämne kan jag bara säga fan också. Fasiken så mycket elände, jobb och bitterhet en kommande död för med sig... Jag har grejat med farföräldrarnas angelägenheter under veckoslutet. Fått så många skopor skit från väldigt oväntade håll och bannar mig själv för att jag inte "kommer ur det".

Finns det något jag upplever som tungt och orättvist, då är det människor som inte klarar av sitt eget illamående och följdaktligen lassar över det på första bästa person som råkar ringa.

Det är alltså en gammal bekant till mina farföräldrar som nu är bitter och inåtvänd i och med att farfar har råkat vara otacksam och sårat henne. Denna farfars otacksamhet lyckades under helgen på något sätt bli mitt fel...

Suck. Än en gång, om bara den ryggradslösa figur, fega amöba som också går under benämningen "min far" kunde sköta sin tomt, då slapp jag det här...

Det om det.

Det händer på barnalstringsfronten; i morgon skall jag träffa min IVF-läkare. Vi skall planera FET. Mitt första FET någonsin! Det känns nytt. Jag har ingen aning om vad som skall göras i förberedelseväg inför FET. Jag har inte en blekblå aning om när jag borde starta, om det är något jag skall starta? Jag vet inte ens när i en cykel de små frusna skall läggas in? OM det finns något att lägga in då, förstås.

Jag lär bli lite klokare i morgon.

Adoptionsorganisationen har hört av sig, per brev. Vår anmälan saknade en namnunderteckning på ett av de tusen papper som skulle skickas in... De var dock hyggliga och meddelade oss detta genast, schysst. Det bästa var ändå meddelandet om att vi får ringa vår socialtant i september, detta för att boka tid för en första träff! Medveten om att det är oceaner av tid kvar till september, men ändå - det finns en månad att se fram emot!

Så, ett konstaterande: jag har kollat min ägglossning också denhär månaden. Ägglossning nu i helgen. Det har inte funnits någon egentlig inspiration att utnyttja tillfället. Sorgligt, men sant.

Nu skall jag läsa in mig på vad som hänt bloggsystrarna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har sträckläst din blogg nu. Tack för att jag fatt ta del av dina tankar, upplevelser och smärta.

Du skriver underbart och jag har gapskrattat manga ganger at dina formuleringar. I nästa ögonblick känner jag din sorg och smärta i vartenda ord.

Jag önskar dig all lycka till och kommer fortsätta kika in och se NÄR det lyckas. Det gör ju det. Förr eller senare. Jajamensan. Javisst. Joda! :-) Det gäller bara att slappna aaav. Tänka pa nagot annat. Ligga med rumpan pa en kudde efter samlag. Ja, du vet. De sma tricksen. :-/

Jag haller pa dig!

/Signora