Jag har drabbats av den igen, inbillningssjukan.
Jag har mått illa, lite mer än bara lite illa, i mer än en vecka nu. Min vana trogen så inbillar jag mig nu att jag nog är gravid i alla fall, att de två graviditetstest jag gjorde i början av maj inte orkade ändra status till "gravid". Av ren pur lättja visade testen på ett negativt resultat.
Så, nu är jag inbillningsillamående. Skengravid. Tack gode Gud / annan himmelsbo för att jag inte är hund. Då skulle jag väl gå omkring med en sko i munnen, sätta mig ner ibland för att slicka mig i skrevet och återgå till att loppa skon.
Såhär var det efter den första misslyckade IVF:n också. Jag tycker att det är vackert att jag nuförtiden kan uppvisa något som är få förunnat - IVF-rutin.
Tokig. Ja, det är väl jag utanför IVF-rumban också.
Samtidigt kan jag inte hitta på någon orsak till mitt illamående. Jag lever ett så sunt liv att klockorna stannar av leda just nu. Det är kanske just det, mitt liv är för sunt, det är det som gör mig illamående!
Denna totalt intelligensbefriade blogg kan enbart förklaras med att jag borde göra en tråkig jobbrapport just nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Halkade in på din blogg via Familjeliv och läser den nu ofta. Har ett barn efter mer än 2,5 års försök (egentligen 3,5 år, men beter mig som en struts och räknar inte det första året, då vi bara försökte ”halvhjärtat” – dvs utan ÄL-tester, utan varannandags- vartredjedagssex, utan kudde-under-rumpan, utan koffeinstopp, utan grapefruktkäkande, utan hormontabletter, utan månatliga gynbesök, utan you-name-it, känns mindre hopplöst att tänka att det tog 2,5 år än 3, 5 år. Som att det skulle ändra på något, som att det går att lura sig själv). Men jag känner fortfarande mer systerskap med alla som har svårt att få barn. Jag har extremt svårt att släppa de tankarna, sorgen, de nattsvarta jag-blir-aldrig-med-barn tankarna, åldersångest, halkar fortfarande ofta in på de tankarna och de känslorna. Läser bloggar som din, om kvinnor som verkar bearbeta och ta tag i de jobbiga känslorna. Sådär som jag inte gör, jag försöker istället skjuta dem ifrån mig, på mitt vanliga huvudet-ner-i-sanden sätt. Känner igen mig i en hel del av det du skriver om, och nu senast skengraviditeter Du skriver bra, jättebra, varmt, ärligt, kul (får man säga så om jobbiga ämnen?). Har för övrigt ännu inte hittat ett enda intelligensbefriat blogginlägg på din blogg! :-D /Miljas
Hej! Hittade din blogg genom en annan barnlöshetsblogg och har kikat runt lite. Jag är själv inne i karusellen, ska operera bort en äggledare om tre veckor och sen kör vi igång med IVF.
Det är så skönt att du och alla andra medsystrar där ute finns, det är en trygghet att läsa om vad andra går igenom så man har en liten aning om vad som väntar. Skönt att inte känna sig så ensam, också.
Hittade en sak jag måste fråga om då jag mitt i allt detta även jag har en häst att ta hand om... Du skrev att du inte fick rida under hormonbehandling (ruvning), är det så för alla eller fick du särskilda ordinationer? Om du nu vet hur det är för andra vill säga :)
Kika gärna in i min blogg, har inte skrivit SÅ frekvent på sistone men tidigare var det mycket tankar och funderingar. Börjar så smått så tillbaka lusten att blogga också..
Kramar och lyckönskningar,
/isblomma
Skicka en kommentar