Det känns som om jag är fastspänd i ett gummiband. Så fort jag tillåter mig att slappna av, "går framåt", dras jag tillbaka som av ett jättelikt gummiband.
Så här har det sett ut i ett par veckor nu:
testar +, flytningar dag 2 och 3, lugnt dag 4, blödning dag 5, lugnt i en vecka, blödning igen dag 13.
Idag är det dag 14 efter det positiva beskedet.
Jag tror att jag är ytterst påverkad av det missfall jag gått genom. än mer är jag påverkad av de två senaste årens arbete för att få se det efterlängtade plusset. Jag inser att det är de två senaste åren som gör att jag är så uppriven av de två senaste veckorna. Det jag går genom just nu måste vara definitionen av "så nära, men så långt borta".
Det är också tack vare de två senaste åren som jag tror att jag står ut med livet just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch, förstår att det måste vara stressande som fan!
Hoppas att det slutar småblöda snart så att du kan slappna av!
Kram
Men det ska mycket till innan ett gummiband går av, tänk på det vännen! Önskar jag kunde ta lite av din oro så du fick slappna av lite.
Kram på dig!
Förstår din oro - jag har varit där själv. Jag ÄR där själv. Tyvärr har jag svårt att slappna av trots att jag är i vecka 21 och bara borde njuta. Det bagage man har med sig är inte lätt att ställa ifrån sig..
Skicka en kommentar