...att tillhöra en minoritet. Nu är jag en person som rätt ofta borde ryta till, säga ifrån - det finns så många som inte respekterar just den minoritet jag representerar.
Nej, men då jag andas lugnt ett par gånger - in genom näsan, ut genom näsan och så samma procedur några gånger till så inser jag ju att det är just där jag landat - i minoritet, jag är barnlös - jag är inte som de flesta andra.
Utbildningen jag deltar i, den består av fullständigt fullvuxna människor. Både i föreläsarbåset och i fållan för åhörare sitter fullvuxna människor. Ett otal gånger har föreläsaren delat upp oss åhörare i "vem har barn?" och "vem har inte barn?"...
Det bästa / värsta jag hört på länge, det var ett klagomål en av föreläsarna lyckades prestera idag... Vet ni vad som är det mestmest orättvisa i h.e.l.a världen?
Jo, det faktum att de flesta familjerabatter kommer i formationen 2+2. Att två fullvuxna och två barn får siochså mycket rabatt. Det här upplägget är orättvist mot dem som har FLER ÄN TVÅ BARN.
Fasiken. Attans elände. Egentligen vill jag svära på riktigt, egentligen är jag arg på riktigt.
Om den dagen kommer, om mitt barn ser dagens ljus så lovar jag härmed att jag alltid, alltid, kommer att betala fullt pris för allt det jag önskar att mitt barn skall göra, uppleva, få osv. osv.
Dessa otacksamma jäklar. Om de inte ville "betala för alla barnen" - så varför ha dem över huvudtaget?
Inser att jag är den stingsliga, överkänsliga och jobbiga. Som de som befinner sig i opposition ofta uppfattas vara.
I feel this. I am this.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hm, undrar om jag hade kunnat hålla käften om jag hört någon beklaga sig över 2+2 rabatter... Jag har väldigt lite tålamod för sådant nu för tiden. Visst, jag vet, de är lyckligt ovetandes om hur det kan vara, men ibland måste man få ryta till ändå! Jag har säkert gnällt över diverse materiella trångmål jag suttit i, när någon annan stackare suttit bredvid och velat slå mig på nosen. Man kan inte alltid tänka på de som har det värre, men samtidigt ser jag det lite som mitt mission att lära andra uppskatta det som jag i nuläget inte kan få. Lycka till på tisdag vännen!
Jag avskyr sånt gnäll. Höll på att dra till en kollega häromdagen som pratade om en annan kollega som just fått barn. Det var så dålig planering för kollega nr 1 blev ju påverkad i sitt jobb... Jag fick tårar i ögonen och gick istället för att säga ifrån.
Härligt med fet snart!! Heja dig!
Man orkar helt enkelt inte med vissa människors åsikter och klantiga uttalanden! Grr!
Anna-Bell (Som inte är inloggad)
Och det ska då själve fan till att man alltid ska delas in utefter om man har barn eller inte... Ibland har jag lust att lägga till en grupp av - "vi som försökt till slemhinnorna blöder"
Skicka en kommentar