Så kunde jag tydligen inte låta bli, också jag måste skriva mitt inlägg om Anna Anka. Jag är lite sent ute, men, hej, sent ute är jag i det vanliga livet också.
Tala om att leva i en förvrängd värld. Tala om att se världen med ögon som definitivt borde besöka den själsliga optikerna.
Nu talar jag inte om Anna. Jag talar om mig själv.
Erkännas skall att jag inte sett de omstridda program hon spelar huvudrollen i, riktigt så intresserad är jag inte. Men, jag håller på att svimma av överraskning då jag inser (vilket hände för en minut sedan...) att Anna Anka INTE är en trött föredetting i övre medelåldern. Jag har gått omkring och trott att hon är sisådär en femtio år gammal som är ute efter att lära den unga kvinnan leva ett liv på ett sätt så att man är oerhört framgångsrik i sina försök att ro hem en farbror i den yngre ålderdomen.
Hon är alltså 38 år. Hon är yngre än jag.
Borde jag krisa nu?
Jag är otroligt häpen. Över att jag hade så fel, eller att hela den bild Anna ger av sig själv får mig att uppfatta så fel.
I alla fall, jag läser (tro det eller ej, jag freaking gjorde en wikipedia-sökning på Anna Anka!) att Anna är adopterad från Polen. Att hon adopterades som tre år liten till Sverige. Att hon nuförtiden inte har någon som helst kontakt med sina adoptivföräldrar.
Så nära. Så långt borta.
Tänk om det är det barn man får? Tänk om jag i min väntan på vårt barn får en Anna Anka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Får du en Anna Anka, tror jag att hon får en helt annan syn på livet än den som figurerar i kvällstidningarna :-D
Hemska tanke! Fast jag tror inte ni får en ank-unge ändå=)
Kram Anna franmitthjarta.wordpress.com
Måste säga att jag inte riktigt förstår slutklämmen på ditt inlägg, jag har läst det flera gånger men jag förstår inte vad du menar. Kanske var det ironiskt menat..?
Carina
Skicka en kommentar