Det var försvinnande nära att jag lät bli i morse. Väckarklockan ringde och min första tanke var att jag inte orkar. Att jag tar ut en sovmorgon.
Jag till och med bestämde mig för att tillåta mig själv en sömntimme till.
Men, jag överraskade mig själv. Resolut steg jag upp, klädde på mig och körde till simhallen. Simmade i de fyrtiofem minuter jag annars skulle spenderat med John Blund.
Det gläder mig nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar