Jag är den första att skriva under att livet som barnväntande och -längtande på många sätt är mer hemult i den situation jag är just nu. Att vänta barn utan specifika klockslag, datum och mätare är mer mänskligt på otaliga sätt.
Främst känns det i fråga om tid. Det är oerhört svårt att förklara, men tid och tidens gång känns både långsammare och snabbare. Ibland reflekterar jag inte ens över tiden. Och det är väl så det egentligen skall vara, livet är väl inget man blott skall mäta med klocka?
Motsägelsefull som jag ibland lyckas vara, skall jag erkänna att den familj vi skall få bekanta oss med låtit vänta på sitt svar på den förfrågan och första hälsning jag skickade per mail. Idag fick jag ett svar av familjen, det visade sig att en familjemedlem har insjuknat, att det är orsaken till att jag fått vänta på svaret. Familjen undrar samtidigt om det är okej att vi flyttar fram träffen några veckor, det tills saker lugnat ner sig en smula.
Och det är det faktiskt, det är mer än okej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar