Några timmar senare.

Det känns som om det inte var så många timmar sedan jag författade raderna om att åka hem och fira helg. Om några timmar skall jag tillbaka på jobb igen. Jag antar att det har varit helg här i mellan?

Jo, det har varit helg - och jag har hunnit med tusen och en sak. Som om jag alltid borde hinna, men, det har mest varit roliga och helt okej saker.

Vi tog en sväng, det handlar om 50 mil, ut till mina farföräldrar i går. Finaste farfar har det rätt bra, där sitter han i sin tvåa och kan inte annat. Han vill inte annat. Det fanns en tid då han ofta upprepade att han gärna skulle lämna jordelivet, det var då han bodde tillsammans med farmor på äldreboendet, men det önskemålet ger han inte uttryck för längre. Det känns fint att livet kan vända till det bättre i hans inte alls ringa ålder av 86 år.

Det är alltid lite motigt att åka till mina farföräldrar, det är en blandning av dåligt samvete över att jag är hos dem allt för sällan samt en oro för att något skall ha förändrats till det sämre. Den här resan visade sig vara bra - både farmor och farfar mår så bra som de kan må. Och för barnbarnet känns det lättare om hjärtat.

Farmor då? Farmor har nog redan lämnat den här platsen, det har åtminstone den farmor jag känner och älskar gjort. Det som finns kvar av den finaste farmor är en kropp som påminner om hennes, men, med nya drag som jag inte ens riktigt känner igen.

Hon känner inte mig. Hon växlar snabbt mellan att vara glad och rosenrasande. Det är uppenbart att hon blir stressad över att det kommer en främmande människa och upptar hennes tid. Hon blir irriterad över frågor och det är tyvärr det enda sättet att kommunicera med henne. Annars sitter hon tyst och plockar med bordduken. Jag vill så gärna spendera tid med henne, jag vet att mer än det talade ordet så är närvaron och beröringen det viktiga. Jag känner mig som en dålig människa då jag märker att jag har svårt att röra vid henne. Jag är inte speciellt bekväm med riktigt gamla människor, jag känner mig dum i deras sällskap. Det blir inte lättare av att det skriker anstalt om min farmor. Det jag tidigare förknippat med trygghet och en fläkt av blomma - doften av farmor - det är nu ersatt av en lukt som mer påminner om desinfektionsmedel och kiss. Men, hon är fortfarande min älskade farmor och hon blev glad över karamellerna jag tagit med mig.

Jag har också hunnit cykla ute i höstsolen på farmors cykel, jag har varit på marknad och köpt lokal honung för hela vintern, jag har städat mina garderober och jag har ridit yster häst i höststormen. Det känns okej i själen.

Jag funderar på att skicka ett mail till alla som deltog i adoptionsutbildningen. Det skulle vara roligt att träffa alla, det skulle vara roligt att höra i vilket skede deras barnväntande är.